Brussels Live · Utskottssammanträde ITRE 2026-11-10 Automatiskt transkriberat och översatt från originalljudet. Fel kan förekomma. Maskinöversättning. Originalet gäller. Oberoende tjänst, inte knuten till Europaparlamentet eller Europeiska kommissionen. Källa: © Europeiska unionen. AI-generated: Transcripts, translations and summaries on this site are generated automatically by AI: speech recognition (Soniox), machine translation and summaries (Mistral AI). Not edited by humans before publication. EU AI Act, Article 50. [09:31:23] Speaker 1 [EN] God morgon, kollegor. Var god och ta platserna; klockan är 9.30 och vi kan börja i tid. Alltså, välkomna alla. Vi kan börja med dagordningen: idag har vi en mycket livlig utskottsmöte, så vi måste också ta hänsyn till tiden. Den första punkten är fastställande av dagordningen. Om det inte finns några synpunkter kan dagordningen fastställas. Vi går därför genast vidare till punkt 2. Först ett meddelande: som vanligt sänds dagens möte ut via webbströmning. Tolkning kommer att finnas tillgänglig på 23 språk. Nu fortsätter vi med utbytet av synpunkter med Matschild Wurthofer, biträdande generaldirektör för Generaldirektoratet för energi. Europeiska kommissionen om kommissionens delegerade akt gällande inrättandet av ett gemensamt unionsbedömningssystem för datacenter. Och jag skulle vilja hälsa fru Matschild Wurthofer välkommen. Jag hoppas att jag uttalade efternamnet rätt. Så, biträdande generaldirektör, som jag sade sagt, till denna utbyte av synpunkter. Tack så mycket. För att ni antog vår inbjudan. Kommissionen föreslog den 21 september 2026 ett gemensamt klassificeringssystem för datacenter, som syftar till att göra energioch vattenanvändningen i datacenter mer transparent i form av en delegerad akt. Denna är för närvarande under granskning i parlamentet. Deadline för antagandet av ett invändande mot denna delegerade akt är under plenarsessionen i januari 2027. Nu har vi 40 minuter för denna utväxling av synpunkter. Efter vår gästs inledande anförande börjar vi med den första rundan av koordinatorer eller deras företrädare två minuter, två minuter vardera, och sedan fortsätter vi med anmälningar från salen; anmälningar från salen kommer att vara en minut vardera. Jag uppmanar alla ledamöter som vill ta till orda att placera sina namnskyltar vertikalt i hållarna. Om tiden tillåter kommer jag att ge ledamöter som vill ställa en uppföljningsfråga möjlighet att göra det. Vänligen meddela mig det. Jag ville påminna alla, inklusive vår gäst, men vi har redan i början av dagen, alldeles i början av dagen, så var god håll er till den tilldelade tiden. Och nu inbjuder jag fru Wurthofer att ta till ordet i 10 minuter för hennes räkning [09:34:19] Speaker 1 [EN] inledande uttalanden. Jag ger nu ordet till er. [09:34:23] Speaker 2 [EN] Tack, fru Ordförande, fru Donna San. Kära ledamöter i Europaparlamentet, det är en det är ett nöje att få vara här. Tack så mycket för inbjudan att komma hit och presentera det vi kallar datacenterenergipaketet, som kommissionen antog den 21 september, och i i synnerhet det delegerade förordningen som inför ett gemensamt unionsklassificeringssystem för datacenter. Mitt mål idag är inte att diskutera för- och nackdelar med datacenter från kommissionens DGNR-sida, utan det handlar verkligen om energi och datacentrens hållbarhet. kriterier för datacenter, men vi ser också många fördelar med digitalisering och omvandlingen av vårt rena energisystem, och AI erbjuder också många möjligheter inom energisektorn. Till exempel när det gäller smarta nät, flexibilitet på efterfrågesidan, tvåvägs- den tvåvägsriktade laddningen av elbilar eller helt enkelt förflyttningen av förbrukningen till billigare timmar. Digitalisering och AI inom energisektorn går hand i hand med överkomlighet, konkurrenskraft, leveranssäkerhet och minskad klimatpåverkan. Men det finns också utmaningar, förutom alla de fördelar som vi ser. För det första handlar det om energiförbrukning. Vi vet att datacenter enligt de senaste uppskattningarna står för cirka 2,5 till 3 procent av vår totala elanvändning i EU. Det varierar mellan EU:s medlemsländer. Till exempel står energiförbrukningen i Irland för upp till 20 procent av landets totala elbehov. I andra fall ligger det långt under 3 procent. Vi har några nav, några städer där de flesta datacenter finns. belägna, men givetvis kommer scenariot också från Internationella energirådet (IEA) att datacenter kommer att växa även efter 2030, och att energiförbrukningen därmed också kommer att öka. Den andra utmaningen är att datacenter kan orsaka nätträngsel i områden där datacenter finns. datacenter tenderar att klustra sig. De kan belasta energinät och vattenresurser, och även det finns en risk att nya datacenter kan driva upp energippriserna och det är, som jag har sagt, vårt främsta mål: att se till överkomliga priser och energipriser. Därför anser vi att digital tillväxt och höga hållbarhetsstandarder måste gå hand i hand. [09:37:26] Speaker 2 [EN] och det mesta av datacenterkapacitet som kommer att vara i drift inom de närmaste 20 åren kommer att designas och byggas under de närmaste åren. Och därför är det viktigt att agera nu. Därför agerade vi i september. Vi hade förslaget om lagen om moln- och AI-utveckling, CADA, som har som mål att tredubbla antalet datacenter till 2035 för att möta behoven. Men som jag sa tidigare är vi fast beslutna om att datacenter i EU ska vara hållbara. genom att främja transparens och de bästa tillgängliga teknologierna och genom att se till att datacenter bidrar till övergången till ren energi. Vi presenterade för en tid sedan en strategisk färdplan för digitalisering inom energisektorn, och det första steget är att se på en hållbar integrering av data i systemet. Vi har valt en praktisk och samverkande approach. Vi vill identifiera lösningar och bästa praxis från hela Europa. Och sedan samlar vi dem i en uppsättning frivilliga åtaganden. I det här avseendet förbereder vi, i nära samarbete med medlemsstaternas myndigheter, datacentrens operatörer, nätoperatörer och alla energiintressenter, en EU-modell för tripartitavtal om integrering av datacenter. Vi hoppas vara klara till slutet av året. Och sedan handlar det om en frivillig modell som kan testas i medlemsstaterna. regioner anpassade till nationella förhållanden och översatta till lokala avtal som undertecknats av regionala och lokala partners. Det handlar alltså om en modell för integration av datacenter. Men vi kommer att gå steg för steg. Så 2024 införde vi den europeiska en databas över datacenter och ett rapporteringssystem för att vid den tidpunkten samla in information och nyckeltal om datacentrens hållbarhet. Som jag sade i september i år antog vi energieffektivitetspaketen för datacenter, som innehåller en rapport till Europaparlamentet och rådet samt den delegerade förordningen som fastställer ett gemensamt unionsbedömningssystem för datacenter. Det kompletterar rapporteringssystemet. Och som tredje punkt har vi inlett en offentlig konsultation om möjliga minimistandarder för prestanda. [09:40:09] Speaker 2 [EN] för datacenter i EU. Och det skulle gälla nya eller ombyggda datacenter. Den öppna konsultationen pågår fram till den 12 december. Därför inbjuder vi alla intressenter att delta. Så nästa steg, om intressenter önskar det, skulle vara att ledamöterna fastställer minimikrav för energieffektivitet. Men idag diskuterar vi den delegerade förordningen som i själva verket är vårt paket från september och den delegerade förordningen är i själva verket en etikett som kommer att genereras automatiskt för alla datacenter som rapporterar till databasen. Så här kommer den här etiketten att se ut eller ser den ut så här. För datacenter innebär detta att det inte tillkommer något extra arbete för datacenteroperatörer och den offentliga förvaltningen eftersom det kommer att ske automatiskt för alla datacenter i databasen. Alla etiketter kommer att vara offentligt tillgängliga som en del av den befintliga instrumentpanelen. Huvudsyftet är att öka transparensen kring datacentrens energianvändning. och säkert för att stödja en mer hållbar offentlig upphandling av digitala tillgångar och tjänster. Det kan sedan möjliggöra jämförelser mellan datacenter i en region och främja nya design eller lämpliga effektiviseringsåtgärder. Ursprunget är EED, energieffektiviseringsdirektivet. Men den omfattar enligt oss tre viktiga dimensioner av hållbarhet för datacenter. Till höger ser ni power usage effectiveness, det vill säga energieffektivitet. Water use effectiveness, vilket är lika viktigt eftersom datacenter använder vatten de använder mycket vatten. Och upphandling av energikällor med låga utsläpp, vilket ni ser till vänster: upphandling av energi från förnybara källor, kärnkraft och andra. Så här är de viktigaste elementen i märkningen: den måste vara så enkel som möjligt, något vi har lärt oss av andra produktmärkningar, men den ger mer transparens i det här avseendet. Och med det vill jag avsluta mitt första inlägg. Tack så mycket för att ni lyssnat. Vi anser att det här är ett viktigt steg för transparens och hållbarhet, som jag sade i början. Självklart omfattar hela området datacenter många fler aspekter, men det är inom energisektorn som vi tittar på detta och där vi vill se fördelarna. [09:42:57] Speaker 2 [EN] utmaningar. Tack så mycket. [09:42:59] Speaker 1 [EN] Tack för din tydliga förklaring och nu ger jag ordet till EPP, till fru Aura Salla. [09:43:10] Aura Salla (PPE) [EN] Tack, herr ordförande. [09:43:11] Speaker 1 [EN] Ja, tack. [09:43:12] Speaker 2 [EN] Och först och främst, tack till er, biträdande generaldirektör, ett allmänt inlägg: vi måste sluta underlätta för datacenter för amerikanska och kinesiska företag, vi måste reservera vår el och våra naturresurser för våra egna europeiska företag och vi måste börja välja europeisk molntjänst så snabbt och så brett som möjligt. Det råder ingen tvekan om att vi behöver datacenter – det är avgörande för AI-utvecklingen i Europa –, men vi måste se till att de görs tillgängliga för europeiska användare med tydliga regler. Reglerna måste vara rättvisa och teknikneutrala, etiketterna måste ge tydlig och tillförlitlig information så att företag, myndigheter och medborgare kan förstå och jämföra datacentrens faktiska miljöpåverkan. Jag vill erkänna det konstruktiva samarbetet mellan parlamentet och kommissionen: många av de frågor som vi lyfte våren 2026 har tagits upp i den antagna delegerade akten, vilket vi naturligtvis välkomnar. Men jag skulle vilja ställa en fråga om hur vi mäter och kommunicerar hållbarhet. Det finns en viktig skillnad mellan vad ett datacenter är redo att göra och vad det faktiskt levererar. Jag förstår behovet av ett enkelt bedömningssystem och att operatörer inte ska straffas för omständigheter utanför deras kontroll, såsom avsaknaden av fjärrvärmenät, men vi måste också se till att de som levererar verkliga miljönyttor får rätt erkännande. Jag har tre frågor: för det första, varför fokuserar bedömningssystemet på teknisk beredskap i stället för att mäta den faktiska mängden återanvänd värme och levererade nätflexibilitetstjänster? För det andra, hur kommer kommissionen att säkerställa att dessa offentligt tillgängliga märkningar tydligt skiljer mellan teknisk beredskap och faktisk prestanda så att företag, myndigheter och allmänheten kan göra välinformerade jämförelser? Och för det tredje, kommer kommissionen att åta sig att åtgärda dessa brister i granskningen 2028 så att bedömningssystemet bättre speglar vad datacenter faktiskt levererar med beaktande av omständigheter utanför operatörernas kontroll? Jag tror att detta [09:45:29] Speaker 2 [EN] gör bedömningssystemet mer betydelsefullt, uppmuntra äkta hållbarhet och stöd investeringar i Europas datacenterinfrastruktur. Tack. [09:45:39] Speaker 1 [EN] Tack och nu till SND, herr Niels Fuglsang. [09:45:46] Speaker 3 [EN] Tack så mycket, herr ordförande, och tack Mechthild för att du har presenterat detta förslag om en märkning. Jag tycker att det är ett bra steg och dessutom, som du nämnde, kommer det från energieffektiviseringsdirektivet. Du var där i morse under förhandlingarna när vi antog det, när jag förhandlade på Europaparlamentets vägnar. Så jag tycker att det här verkligen är bra för att se till att vi har fler hållbara datacenter. Jag måste säga att jag till stor del håller med min kollega från EPP om att vi måste reservera kapaciteten för europeiska datacenter. Jag ser inte vårt intresse i att slösa all vår energi och vatten på datacenter som tillhör Microsoft, Apple eller Google och andra stora amerikanska teknikföretag. men samtidigt behöver vi naturligtvis datacenter, eftersom vi måste vara självständiga – vi kan inte lagra all vår data i utländska datacenter, vi behöver egen kapacitet i Europeiska unionen. Därför tror jag att denna märkning kommer att hjälpa oss att ha europeiska hållbara datacenter. Jag har två frågor. Den första handlar om spillvärme. Märkningen anger endast om ett datacenter är redo att använda spillvärme; den kvantifierar inte hur mycket spillvärme ett datacenter faktiskt återanvänder. Vilka är era tankar om detta? Jag tror att det här kan förbättras. Och jag vet att det vart tredje år kommer en översyn, en chans att reformera märkningen. Är det något ni kommer att följa upp? Jag tycker att ni borde följa upp det när det gäller hur vi kan förbättra märkningen, spillvärmen, eftersom vi vet att dagens datacenter skulle kunna täcka – spillvärmen från datacenter motsvarar efterfrågan från 4 miljoner europeiska hushåll. I Danmark har vi många fjärrvärmesystem, men bara fyra av våra 54 datacenter använder spillvärmen, så jag tycker att det kan förbättras. Det andra jag vill fråga er om är flexibilitet: ni har också i märkningen en fråga om huruvida datacenter kan vara flexibla [09:48:07] Speaker 3 [EN] ni minskar därmed efterfrågan på el och toppbelastningstimmar, men ni mäter om det verkligen utnyttjas i praktiken. Skulle det kunna vara något att fundera på, alltså, att tänka på hur vi kan förbättra energimärket de kommande åren? Tack. [09:48:24] Speaker 1 [EN] Tack på uppdrag av ECR, Diego Solier. Okej, jag kommer att tala på spanska, ursäkta. Tack. Tack som huvudtalare för denna initiativförslag. Sanningen är att jag tycker att det här initiativet verkar vettigt, men jag skulle vilja dela med mig av några reflektioner först. För det första: tar det här initiativet hänsyn till de olika typerna av datacenter? Jag menar, ett colocation-datacenter är inte detsamma som ett molndatacenter eller ett datacenter för artificiell intelligens. Det handlar om olika typer av datacenter med skilda krav både när det gäller energi och kylning. För det andra: det som min kollega från Sandis delegation sade tycker jag är en utmärkt idé, förutsatt att ett datacenter ligger i närheten av områden där den producerade värmen kan utnyttjas, till exempel av civila zoner som kan dra nytta av det. Det verkar perfekt, men ibland hjälper inte fysiken till. Dessa datacenter är placerade i situationer eller regioner som inte ligger nära stadscentrum, vilket innebär att den här värmen aldrig når ett stadscentrum för att kunna utnyttjas. Därför, naturligtvis, endast när ett sådant datacenter kan ligga nära ett stadsområde och kan ge ett mervärde, bör det beaktas. för samhället eftersom det är placerat i den här zonen. Det jag också ville säga är att detta är en reflektion och nästan en fråga: tar denna klassificering hänsyn till den geografiska zonen? Det är inte samma sak om ett datacenter ligger i en region i Spanien eller södra Europa som i norra Europa. Varför? För att kylsystemen i södra Europa förbrukar mer energi och är annorlunda än i norra Europa. Varför till exempel Irland är en stor datacenterhub? På grund av väderförhållanden som hjälper, utöver andra faktorer. Det är viktigt att ta hänsyn till denna differentiering eller den geografiska situationen för var datacenter kommer att placeras. Jag skulle också – och jag vill avsluta eftersom min tid håller på att ta slut – vilja be DG [09:50:51] Speaker 1 [EN] Ener samarbetar med DG Connect när det gäller denna typ av reglering, eftersom det är viktigt att det finns denna kommunikation i utskottet och att detta förslag inte på något sätt försvagar det arbete som för närvarande pågår inom molnutvecklingen via accelerationszonerna. Vi anser att detta är en mycket stark mekanism för att främja utvecklingen av datacenter och vi skulle inte vilja att dessa bestämmelser på något sätt påverkas av det här goda alternativet från DG Ener. Tack, Diego. [09:51:35] Speaker 1 [FR] Nu, för Renew, herr Christophe Grudler. [09:51:39] Christophe Grudler (Renew) [FR] Tack, fru talman, jag kommer att tala på franska. Tack, fru biträdande generaldirektör, för Er presentation. Jag vill mycket tydligt berömma utvecklingen i denna slutgiltiga version av Alliansakten; de är verkligen på rätt väg. Vi har kommit långt, om jag får säga det, eftersom det i den första version som du cirkulerade var uteslutet med kärnenergi, vilket var något av en paradox vid en tidpunkt då Ursula von der Leyen själv vid World Nuclear Exhibition nära Paris hade sagt att hon hade gjort ett strategiskt misstag genom att blockera kärnenergi överallt och att hon nu hade insett det, och bara några dagar senare kom en ny version. versionen av delegerade akten där kärnkraften i själva verket förbjöds. En datacentral som drevs av kärnkraft fick således inget erkännande, medan en datacentral som drevs av naturgas – med ett litet tilläggsavtal för vindkraft – erkändes och värderades. Det var verkligen ett strategiskt misstag, en klimat- och industriell nonsens. Tillsammans med flera kollegor från olika grupper varnade vi ordföranden och generaldirektören för DGNR, och texten som presenteras idag är ett viktigt framsteg och en seger för denna tvärpolitiska mobilisering. Frågan är strategisk eftersom Europa vill tredubbla sin datacentrerkapacitet inom sju år; utan riklig, fossilfri och kontrollerbar energi kommer det inte att finnas någon europeisk digital suveränitet eller artificiell intelligens. Jag har därför två mycket korta frågor. För det första, kan ni garantera att användningen av kärnenergi från och med sommaren 2027 kan inkluderas i denna etikett med samma synlighet som förnybar energi? För det andra väckte additionsregeln, så som den formulerades i den första versionen, allvarliga bekymmer. Kan ni bekräfta att tioårsregeln inte kommer att straffa befintliga produktionskapaciteter, jag tänker särskilt på kärnkraftverk och dammar? vattenkraftsdammar som byggdes för flera decennier sedan och fortfarande producerar koldioxidfri elektricitet [09:54:00] Christophe Grudler (Renew) [FR] kommer installationerna verkligen kunna värderas under denna etikett? Tack. Tack. [09:54:10] Speaker 1 [EN] Och sedan går vi vidare till De gröna, fru Utah Paulus. [09:54:16] Jutta Paulus (Verts/ALE) [EN] Tack så mycket, herr ordförande, och tack Mechteld för att du är här. Jag var också med Niels i samma rum när vi förhandlade. den här energieffektiviseringsdirektivet, och jag måste säga att jag känner mig mycket lugnad av att se att parlamentet är så enigt om behovet av att avsluta beroendet av utländska operatörer och även att reservera värdefullt utrymme och nätkapacitet för europeiska operatörer. Jag har en fråga, som i själva verket är den första frågan, och den handlar om rapporteringen, eftersom vi vet att cirka 30 % av operatörerna har inlämnat den rapport som de var tvungna, så min fråga är: vilka konsekvenser kommer kommissionen att dra av detta? Hur får vi de återstående 70 % att faktiskt lämna sina uppgifter? Jag tycker att namnet ”datacentereffektivitetspaketet”, inklusive kärnkraft, är en sorts oxymoron eftersom kärnkraft aldrig är effektiv – det är termodynamik. Det vet ni, herr Grudler skulle vilja ändra på det, men tyvärr kan fysikens lagar inte ändras. Min fråga är dock snarare: hur skulle kärnkraftscertifikat från redan existerande anläggningar som Katamam, ni vet, alla anläggningar som redan är i drift, hur skulle dessa certifikat egentligen hjälpa till i omställningen? För ingenting skulle behöva ändras, ingen ny kapacitet skulle behöva byggas, så för mig är det inte riktigt klart vilken mening det finns med den här etiketten ’redo för spillvärme’ – jag har samma uppfattning som fru Herr Salah och herr Fuglesang och herr Sollier, poängen är att operatören bör välja en plats där värmen kan användas istället för att först välja platsen och sedan säga: ack, här finns ingen användning för min värme. Men jag håller med om er fråga om hur differentieringen mellan till exempel hyperskalare och co-lokatorer skulle kunna göras. Tänker kommissionen på en typrelaterad benchmark här eller vilka är idéerna? Tack. [09:56:25] Speaker 1 [EN] Tack och nu till vänster, herr Per Clausen. [09:56:30] Per Clausen (The Left) [EN] Tack så mycket, jag kommer att tala på danska. [09:56:34] Per Clausen (The Left) [DA] Jag skulle först vilja tacka biträdande direktören för att hen är här idag så att vi kan ha denna viktiga diskussion. Det är sant att EU i stor utsträckning saknar transparenta hållbarhetsbedömningar som kan jämföras mellan EU:s medlemsstater. Det här är en översikt som vi borde ha haft långt tidigare, innan stora amerikanska datacenter började överväldiga våra länder. Jag anser också att vi verkligen behöver gemensamma minimistandarder. i sitt nuvarande utförande betalar EU-medborgarna priset för att amerikanska tech-oligarker exploaterar våra gemensamma resurser. Medborgarna ser hur bullriga datacenter dyker upp bredvid deras hem, som tidigare stod i vackra omgivningar men nu plötsligt befinner sig i ett industriområde med bullerföroreningar, till exempel i Finland. Vi har sett hur illa det kan gå när Google illegalt avverkade 250 000 träd och förstörde värdefulla skogar och biologisk mångfald, men också vattenleverantörerna varnar för att datacenter riskerar att påverka vattentillgångarna negativt, och vi har också sett hur arbetsvillkoren på flera av dessa datacenter, både under uppförandet och senare under driften, är djupt problematiska och hotar den gröna omställningen. Det råder därför ingen tvekan om att vi behöver en översikt över datacentrens konsekvenser i EU, men vi behöver också helt enkelt begränsningar för deras överutnyttjande av våra resurser. Och även om kommissionen planerar att presentera minimistandarder i mitten av 2027, så gör den fortfarande då skulle många av de amerikanska ägda datacentren kunna nå Europa tidigare än så, och konsekvenserna skulle kunna bli ohanterliga; därför är min fråga i huvudsak vad kommissionen avser att göra under tiden för att motverka de miljömässiga och klimatrelaterade konsekvenserna av de nya datacentren, och är det inte här som ett tillfälligt stopp skulle kunna utgöra en modell för att säkerställa att vi i framtiden får europeiska datacenter – europeiska, ägda och kontrollerade av européer? [09:58:37] Speaker 1 [EN] Tack, nu har kollegans tur tagit slut och jag återlämnar nu ordet till kommissionen för era svar. [09:58:48] Speaker 3 [EN] Ja, så först och främst ett stort tack och jag ser att parlamentet verkligen stöder vårt initiativ att se på datacenter ur ett hållbart ET-perspektiv och definitivt inkludera energieffektivitet, vatteneffektivitet och ren energi. alltså på det sättet tycker jag att vi verkligen är på rätt väg och jag tackar er mycket för ert stöd. Nu återgår jag till frågorna. Spillvärme är förstås ett mycket viktigt element och vi bör använda så mycket som möjligt där det finns tillgängligt. Spillvärme ingår definitivt i vår energipolitik, men märkningen kommer endast att ge information om datacenter som är villiga att erbjuda spillvärme till en potentiell köpare. Den faktiska användningen eller återanvändningen av spillvärme har inte inkluderats för att inte missgynna datacenter som inte har den möjligheten. Det är så enkelt. I vissa ibland har man den möjligheten, och det välkomnar vi naturligtvis, men vi bör inte straffa datacentret i sig när det inte finns möjlighet till spillvärme eller andra källor. Därför har vi, om jag får säga så, valt en neutral inställning: det som finns tillgängligt på platsen tar vi med på etiketten, om det inte gör det, så gör vi inte det. Tyvärr är det inte datacentrets fel, givetvis är vår allmänna energipolitiska inriktning att använda så mycket spillvärme som möjligt, vilket också finns med i våra förslag till EU och andra, men det får inte straffas. Det var lite den frågan jag fick. En annan aspekt här är att jag har sagt att vi kommer att arbeta med alla intressenter – medlemsstater, datacenter, leverantörer – kring en sorts tripartitavtal och att vi till slutet av året kommer att ha modeller och bästa praxis. Dessa kommer sedan att inkluderas i den översyn vi planerar för 2028, som redan ingår i vårt förslag. Så om vi under de närmaste två åren får mer bevis för att detta är möjligt på ett eller annat sätt är vi mycket glada. Det var det tredje svaret till ledamoten för att inkludera detta i översynen och eventuellt förbättra det vi gör. Och jag tycker att Niels, du inledde väldigt bra – grunden är energieffektiviseringsdirektivet, som [10:01:39] Speaker 3 [EN] fru ordförande, nu är det er tur; övriga, ni har förhandlat och därför är utgångspunkten också att komma till herr Krügler handlade om energieffektivitet, vilket är en del av våra åtaganden när det gäller energieffektivitet; det var den drivande kraften. Vi är teknikneutrala. Vi ville ha energieffektivitet, men tack vare vårt arbete under de senaste två åren med rapporterna och databasen var vi medvetna om att vatten är en fråga, som ni vet. Därför har vi inkluderat vatten, men också kärnkraft som en teknikneutral lösning, tillsammans med förnybar energi och kärnkraft. rena energikällor – detta är nu en del av vår etikettklassificering. Det fanns ingen avsikt att basera det på energieffektivitet och vi började med förnybar energi, men vi är mycket glada över att kunna inkludera alla lågkoldioxidenergikällor. Som ni tydligt kan se börjar vi med förnybar energi och kärnkraft. Det finns också en kategori för icke specificerade källor för närvarande. Kanske kommer vi att vara mer specifika om två år, men vi måste också hitta en balans mellan tydlighet och läsbarhet utan att överbelasta. Det är uppenbart att grunden är energieffektivitetsdirektivet, men vi har utvecklats och, såvitt jag förstod, också välkomnades av parlamentet: dessa tre huvudsakliga hållbarhetskriterier, det vill säga de rena energikällorna, som omfattas här. Jag tycker att spillvärme täcker flexibilitet, flexibilitet är förstås lite liknande. Naturligtvis vill vi att datacenter ska bidra så mycket som möjligt till flexibilitet på efterfrågesidan, men vi vill inte straffa dem som inte kan göra det. Det kan också vara något som vi kommer att fördjupa oss i om två år när vi granskar märkningen. Jag tycker att vi vill ha mer flexibilitet, det är verkligen också ett viktigt politiskt mål som vi följer inom energisektorn och det är lite samma resonemang när det gäller spillvärme: vi vill att det ska finnas, men vi vill inte straffa datacenter som ännu inte har den möjligheten. Sedan fick vi en fråga från den spanska ledamoten om var vi står när det gäller plats och klimatvariationer och deras inverkan på energiförbrukning och vattenförbrukning. Vårt huvudsakliga mål är att öka transparensen, så datacentret bedöms utifrån objektiva kriterier. [10:04:12] Speaker 3 [EN] om energioch vattenförbrukning och rena energikällor, vilket för oss framstår som det mest självklara tillvägagångssättet och som möjliggör olika bedömningar och jämförelser. Men vi vill också tillägga att vi i etiketten har även skyldigheten eller ett följedokument, som ingår i vårt delegerade beslut, för att tillhandahålla förklaringar och en metod för bedömningen. den potentiella effekten av klimatet på energioch vattenförbrukning, som kallas PUE och WUE, så att någon kan jämföra datacenter i hela Europa. Det finns alltså denna möjlighet och denna skyldighet i det medföljande dokumentet att också bedöma var platsen är belägen och vilken den potentiella effekten av klimatet på energioch vattenförbrukningen är, vilket kan skilja sig åt exempelvis i Spanien och Finland, i Polen eller i andra länder. Det finns alltså en koppling till platsen via den här metoden, tror jag. Jag har svarat herr Krügler om kärnenergi, merci beaucoup, och vi kommer inte att vika från frågan om tillgångarnas ålder och garantierna. ursprungen och PPAs ska relatera till produktionsanläggningar som har tagits i drift eller som har genomgått en omfattande renovering som förlänger deras drifttid med högst 10 år före rapporteringsåret, det ingår också i svaret till herr Krügler Krügler till Jutta Paulus, tack så mycket. Jag tror att jag redan har svarat lite grann på det: ursprunget och även rapporteringsplikten ingår i medlemsstaternas marknadsövervakning. Medlemsstaterna måste agera. Det är ett marknadsinstrument, så vi vill verkligen driva på medlemsstaterna att agera via marknadsövervakningsinstitutionerna. Jag tycker att de andra elementen som har tagits upp, som arbetsvillkor, är viktiga, men denna etikett handlar främst om hållbarhet. Som jag sa i början finns det andra kriterier för var datacenter ska placeras, men denna etikett fokuserar på energikällorna och naturligtvis på arbetsvillkoren. den större bilden och det här är vårt förslag på märkningen som är en del av detta CADA i detta moln- och AI-paket som vi som kommissionen har lagt fram, vilket är något bredare när det gäller datasuveränitet och andra aspekter, men kanske har jag inte besvarat frågan fullt ut. Ja, frågan gällde snarare vad herr [10:07:04] Speaker 3 [EN] Sawyer hade redan sagt att co-lokation är annorlunda än en hyperskalare, frågade de. För ytterligare en omgång, har ni slutfört era svar? Ja, tack för svaren. Vi går vidare till nästa omgång av anföranden. En minut för EPP, sedan S&D, herr. Nico Gonzalez Casares Tack, förlåt, förlåt, kollega. Jag tittade inte, förlåt. Så först kollegan Salla, tack. Tack, men det är inte den tur som ni just sa, eller hur? En annan omgång, eller hur? Ja. ja, ja. Senatorerna har två omgångar. Båda är följdfrågor. Oh ja, bara en följdfråga, ja, bara en följdfråga. fråga, ja, okej, så en till sak: kommissionen har faktiskt angett att detta klassificeringssystem också kan ligga till grund för framtida lagstiftning, som ni just nämnde, till exempel förordningen om molnet och AI. Det gör det särskilt viktigt. det är viktigt att vi får rätt indikationer från början den nya faktorn för lågemissionsenergi erkänner både förnybar energi och kärnkraft, vilket är en välkommen utveckling Kan kommissionen bekräfta att framtida krav också kommer att erkänna alla resurser för lågemissionsel, inklusive kärnkraft att främst förlita sig på indikatorer för endast förnybar energi och, än viktigare, hur kommer kommissionen att säkerställa att dessa etiketter inte automatiskt blir bindande krav utan en lämplig konsekvensbedömning och granskning av parlamentet? Tack. Jag kommer att tala på spanska. Jag ville betona den fråga som herr Salas från PP just ställde. Jag tycker att det är viktigt att erkänna det han sa om lågemitterad energi, eftersom vi vet att varje lands energimix i Europeiska unionen är olika. Det finns länder som för närvarande inte har kärnenergi och är beroende av andra energikällor. de skillnader som finns, om de anses som gröna eller inte, därför är det viktigt med det erkännandet av low carbon energy och dessutom ville jag säga något om de gröna och inte bara på grund av herr 80:s kommentarer. % av datalasten och datatjänsterna i Europa ligger givetvis i händerna på [10:09:56] Speaker 3 [EN] utländska hyperskalare, det som var och en föreslår, är att förbättra och distansera oss från det beroende vi befinner oss i just nu, men med sunt förnuft kan vi inte på två dagar förflytta oss från var vi är till var vi vill vara – vi måste göra det med sunt förnuft och goda metoder. Därför ser jag ett moratorium som lite problematiskt, eftersom tekniken inte väntar. Om vi nu omedelbart stoppar utvecklingen av datacenter, då... Jag tycker att vi kommer att förlora ännu ett teknikrace. Tack. Okay, jag visste inte att det fanns en uppföljningsomgång, men eftersom det gör det skulle jag vilja fråga: kan ett datacenter som på natten använder el från kol eller gas fortfarande få en grön märkning? Såvitt jag har förstått bygger den här märkningen på ursprungsgarantier och power purchase agreements. som gör det möjligt för datacenter att dokumentera att de har köpt tillräckligt med förnybar el för att täcka sin årliga förbrukning, men detta avspeglar nödvändigtvis inte den faktiska källan till den el de förbrukar när de använder den. Hur kommer kommissionen att förhindra att hållbarhetsmärket blir en greenwashing-övning där märkesutgivarna tilldelar märket trots att Datacenter kan se ut som gröna på papperet, samtidigt som de i praktiken fortfarande är beroende av fossila bränslen. Tack, Paul. Ja, tack så mycket, herr talman. Jag bad inte om ett moratorium – det var vänstern – men kanske var jag inte tillräckligt tydlig. Min fråga var: vi har olika typer av datacenter, som herr Som Sawyer har sagt har vi co-locators, vi har hyperscalers, vi har AI-träningsanläggningar och alla dessa datacenter eller dessa typer av datacenter har olika egenskaper, så jag tycker den här frågan är också min: har kommissionen redan funderat på att införa ett benchmarkingssystem kopplat till typen av datacenter? Det skulle faktiskt vara vettigt, eftersom man egentligen inte kan [10:12:14] Speaker 3 [EN] jämför dem lite grann som vi har i ekodesignförordningen: vi skiljer på små bilar och stora bilar, eftersom en stor bil alltid kommer att förbruka mer energi än en liten. Så egentligen skulle min fråga vara: vad är det i era förklaringar som jag inte riktigt har förstått? Lyssnar ni? Jag har ännu inte förstått varför en datacenteroperatör inte har något inflytande över användningen av spillvärme eftersom han kan välja en plats där spillvärmen kan tas tillvara, nämligen inom sitt eget möjligheterna och jag instämmer helt med mina kollegor att vi verkligen bör driva på för europeiska, europeiskkontrollerade datacenter, eftersom vi är beroende av dem och vi ser vad USA kan åstadkomma göra inom några dagar, okej? Alltså, den sista, ja, tack för avslutningen, och jag kommer fortsätta på danska, två. Det första frågan är: om vi inte ställer krav på att spillvärmen från datacenter ska återanvändas, hur förhindrar vi då att datacenter systematiskt placeras på platser där man kan hävda att det inte är möjligt att återanvända spillvärmen? För jag tycker att det är en viktig fråga, eftersom vi riskerar en enorm energislöseri om datacenter placeras på sådana ställen. och det kan knappast vara det enda vi önskar oss när det gäller energieffektivitet, och den andra frågan är: om man inte vill ha ett moratorium, hur ska man då se till att det under de kommande åren inte etableras en mängd amerikanska datacenter som inte tar hänsyn till energieffektivitet? Det är ju den situation vi befinner oss i. Jag ger nu ordet. Ni har 40 sekunder på er att besvara följande fråga. Tack så mycket. Jag tror som jag sade tidigare att detta förslag är en del av CADA och jag ser att det finns rapportörer eller medrapportörer för CADA. Därför fokuserar jag på energisidan. Platsen för ett datacenter har definitivt olika kriterier: en av dem är spillvärme, men det kan finnas andra. Därför har vi beslutat om en etikett. Vi kan inte straffa det – det är en fördel. absolut, men vissa medlemsstater eller datacenterleverantörer kan välja att flytta någon annanstans [10:14:57] Speaker 3 [EN] nätanslutningen är också en viktig faktor, liksom arbetskraften, jag menar att det finns många kriterier för platsen. Det vi gjorde i kommissionen var att vi redan hade ett och vi kommer att ha fler rundabordssamtal där vi sammanför den digitala, om jag får säga det så, och energisidan, det vill säga transmissionsnätsoperatörerna, datacenterleverantörerna, företagen och så vidare, och medlemsstaterna förstås, så att kriterierna för platsval diskuteras sinsemellan innan de väljer plats och vet att till exempel spillvärme är ett viktigt kriterium, men utöver det bestämmer vi inte var datacentret ska ligga utan vi speglar det i märkningen. Jag tror att det är en punkt om de olika typerna av data – det stämmer, olika typer. på datacenter-etiketten under vår europeiska flagga står det datacenteroperatör och typ av datacenter med x x x x x där kommer typen att anges och det har vi beslutat och vi kan inte ha olika etiketter för olika typer av datacenter men det är transparent vilken typ av datacenter det är och ni nämnde några så det kommer att speglas i etiketten så att människor kan se transparensen var det finns det fanns också en fråga ja om framtida energiförsörjning för nu som jag sa tidigare nämns förnybar energi och kärnkraft det finns också ospecificerat vilket det kan vara något annat alternativ om vi ser på översynen om två år måste vi omarbeta det och kanske vara lite mer specifika eller göra det på ett annat sätt – det kommer vi att göra i rapporten och översynen, men för närvarande är det här det enklaste sättet. Och det gäller också Niels fråga: det handlar inte om ansträngningarna att skaffa energi, utan om den faktiska energimixen. Datacentret, GOPPAs, som du riktigt påpekade och frågade om, handlar verkligen om datacentrets ansträngningar att tillhandahålla och skaffa ren energi. Det handlar inte om energimixen som ligger till grund för den här energikällans märkning. Det bygger på GOs och PPAs, vilket är det sätt vi gör det på i allmänhet för att säkerställa tydlighet och transparens. Jag tror att jag har besvarat de flesta frågorna, så tack så mycket. Vi gör verkligen mycket för det. [10:17:36] Speaker 3 [EN] vi ser fram emot ert svar och ja, vi har många, okej, okej, ursäkta, nej, var snäll, en kollega har bett om att få ordet, alltså herr Nico Gonzalez Casares, först en ordningsfråga, tack, ta inte min minut, det här är en mycket viktig debatt, den står högst upp på dagordningen och ni ser att det här är ett av parlamentets största utskott och bara några få ledamöter är här. Varför? Om vi ägnar 80 % av debattiden åt omgångar och omgångar av koordinatorer kan de andra ledamöterna inte tala och är inte här. Så vi måste fundera på det här: det här är en debatt för oss själva, inget att göra med nåd, men så är verkligheten. Idag är det tisdag morgon, höjdpunkten för tillströmningen i parlamentet, och så är verkligheten. Vi vill inte ha den här typen av debatter. Vi måste fundera på vad som egentligen händer med den här andra omgången efter omgång efter omgång, där andra ledamöter inte får möjlighet att tala. Ni ser, i EPP är det en eller två ledamöter närvarande, den största gruppen i salen. Jag lägger ingen skuld på dem, men det är för att andra ledamöter inte kan tala. Det är uppenbart att vi behöver en bredare debatt om utbyggnaden av datacenter i Europa. Datacenter måste i första hand säkerställa suveränitet. Det kommer vi inte att uppnå med den här etiketten. Den här etiketten är inte ett mål i sig, men vi behöver suveränitet för att ingen ska kunna frånta oss de tjänster som våra datacenter tillhandahåller. Vi tillhandahåller energin, vattnet, territoriet och andra kan stänga av oss när som helst. Det måste vi förhindra. Men det här är inte rätt plats för en sådan diskussion. Å andra sidan var hållbarhet det som den här etiketten syftade till, och den har redan överträffats av själva debatten – tro mig. det är en välmenad övning, men den är fullständigt föråldrad. Varför? För att den inte ger oss någon verklig insikt i den faktiska påverkan. Med den här etiketten kan vi inte ens ta reda på den totala energiförbrukningen för ett datacenter i megawatt, vattenförbrukningen i liter eller antalet megawattimmar förnybar energi. Vi kan inte heller ta reda på de CO₂-utsläpp som varje datacenter orsakar. Den är alltså fullständigt [10:19:59] Speaker 3 [EN] övervunnen och vi måste gå vidare, tycker jag. Jag tror att kommissionen har en chans här med minimistandarderna, minimiprestandastandarderna, lagstiftningsförslaget. Kommissionen anser eller förstår att det nu är dags att fastställa bindande europeiska mål för att det verkligen ska bli suveränitet och hållbarhet. Ursäkta, fru talman. Tack, kollega. Och nu till en ny fru/herre Katri Kurmuni. Tack, herr ordförande. Under denna diskussion har jag noterat att det förekommer stora överskridanden som vi ser på ett mer eller mindre liknande sätt, och det råder ingen tvekan om att vi skulle stödja ny teknik och datacenter. Men det som oroar de flesta av oss är att det just nu är amerikaner och kineser som ligger i framkant, och att vi kommer att ge dem mycket av vår energi, elnät och vattenresurser. Och när européer – hoppas vi – dyker upp på dessa marknader vid något tillfälle kommer vi inte att ha något att erbjuda längre. Åtminstone jag, och jag antar att mina kollegor också, har fått mycket feedback från medborgare, som särskilt oroar sig för artikel 5, paragraf 5, om samma tema som den tidigare talaren nämnde: att dessa statistik inte är synliga, att många konsumtionssiffror döljs bakom affärshemligheter. Varför har ni därför omformulerat artikel 5, paragraf 5, på detta sätt och inte på ett offentligt sätt, där allt borde vara offentligt i frågor av allmänt intresse? Tack, fru Sophie Erickson. [10:22:34] Speaker 3 [EN] alltså, när kommer ni att lägga fram bindande krav för att säkerställa att datacenter tar ansvar för sin växande elförbrukning? Vi behöver ett tydligt svar här. Teknikjättarna expanderar snabbt, hushållen ska inte behöva betala priset för att beslutsfattarna agerar för sent. Och jag vill också säga att vi inte kan kalla ett datacenter hållbart om de människor som bygger det arbetar utan grundläggande rättigheter och ibland under nästan slavliknande förhållanden. Tack så mycket, tack så mycket. Och till sist fru Benedetta Scuderi. Tack, herr ordförande. Tack till kommissionen för denna viktiga debatt om datacenter. När jag tittar på etiketten verkar det lite motsägelsefullt att tala om en hållbarhetsetikett när det just är kommissionen – som vi har sagt, som många kollegor också har sagt – har uppgett att uppgifterna om datacenter omfattas av sekretess. Så lokalsamhällen och myndigheter vet bara att det finns energieffektivitet utan att veta hur mycket energi som används, hur mycket vatten som förbrukas och vilken den verkliga påverkan är för det samhället. Jag tycker att vi måste klargöra den här frågan. En annan sak: hur ska den här etiketten informera alla de kommuner, städer och regioner som behöver korrekt information för att fatta beslut om vilka datacenter de kan godkänna? Och en annan sak: det verkar som att vi är lite efter. Att komma med en etikett nu när det kommer tusentals och åter tusentals förfrågningar från datacenter – till största delen amerikanska – och inte sätta upp tydliga regler, och säga att klass G inte är tillåten i Europa och klass F inte är tillåten i Europa, vi behöver hållbara europeiska datacenter med tydliga regler och en etikett. Det verkar som ett mycket långsamt steg, medan big tech accelererar. Tack, kollega, för ert svar. Ta er tid, det är viktigt att svaret är kort. Okej, jag kommer att vara kort. Tack så mycket. Först och främst, som jag sa i början, agerar vi nu eftersom vi [10:24:54] Speaker 3 [EN] i genomsnitt förbrukar vi 2,5 till 3 procent av vår el i EU till datacenter, och det kommer säkert att öka efter 2030. Därför agerar vi nu med denna märkning, vår plan och den pågående öppna konsultationen handlar om nästa steg: minimistandarden för energieffektivitet. Jag tror att Casaras syftade på det. Vi uppmanar alla att svara på den här intressentkonsultationen som pågår fram till den 12 december. Sedan, i början av nästa år, under första halvåret, avser vi att lägga fram ett förslag om minimistandarden för energieffektivitet för datacenter. Vi hör redan nu att det finns ett stort intresse, så vi är redo att ta nästa steg och lägga fram ett sådant förslag. Men idag handlar det om den delegerade akten om märkningen, som är ett första steg. Men som jag sagt är vi redo. Vi arbetar med det, den offentliga konsultationen pågår, vi kommer att analysera alla svar och lägga fram ett förslag nästa år. Och som vi ser är de närmaste åren naturligtvis av avgörande betydelse eftersom det uppskattas att antalet datacenter kommer att öka. Därför är det verkligen viktigt att vi agerar nu. Vi hänvisar till artikel fem, paragraf fem, som handlar om uppgifterna, så som jag sa baseras allt på energieffektiviseringsdirektivet, som vi alla känner till. Det direktivet ålägger kommissionen att publicera aggregerade uppgifter, och vi tillhandahåller denna information på två sätt: via en offentlig instrumentpanel där vi delar sammanfattade uppgifter så snart de är klara och för det andra delar vi uppgifter via årsrapporter som ger en detaljerad analys av de rapporterade siffrorna. I den mån det är möjligt från kommissionens sida kommer vi att publicera uppgifterna aggregerade. Därefter avgör medlemsstaterna vilka specifika uppgifter deras datacenter måste publicera. Det är alltså en kompromiss: medlemsstaterna beslutar i denna fråga, men vi kontrollerar från kommissionens sida om medlemsstaterna har tillämpat reglerna korrekt. Om de inte gör det agerar vi. Det finns alltså en skyldighet enligt energieffektiviseringsdirektivet att publicera uppgifterna. Medlemsstaterna ansvarar för att besluta vilka specifika uppgifter som ska publiceras, men vi kontrollerar att det sker. [10:27:21] Speaker 3 [EN] att kontrollera om reglerna tillämpas och själva märkningen kommer redan att öka transparensen kring hållbarheten hos enskilda datacenter, och det är, som jag sagt, det första steget och syftet med detta förslag tack, tack, tack för att ni är här för ert svar det var ett mycket intressant och mycket känsligt ämne, därför har vi en så livlig debatt låt oss gå vidare till punkt fyra och jag ber om ursäkt till kollegan Stancanelli för förseningen vi har fem minuter för uppdraget till Indien den 21–25 september 2026 jag ger ordet till Rafael Stancanelli som chef för delegationen för en kort rapport om uppdraget var god ursäkta mig, herr ordförande, ädla kolleger, med stor glädje talar jag idag för att rapportera om resultaten från vår kommissions uppdrag till New Delhi, som genomfördes den 21–25 september, och som jag hade äran att leda först och främst vill jag tacka kollegorna från de olika politiska grupperna som deltog i uppdraget och bidrog till en konstruktiv och fördjupad dialog med våra indiska samtalspartner ett varmt tack riktas också till sekretariatet och ITRE-kommittén, tjänstemännen och tolkarna, liksom till EU-delegationen i New Delhi för den utmärkta organisationen och det värdefulla stödet under hela resan uppdraget gav oss möjlighet att träffa viktiga företrädare för indiska institutioner, bland annat ministrarna ansvariga för vetenskap och teknik, tung industri och energi, samt regeringens främste vetenskapliga rådgivare dessutom hade vi en direkt dialog med företrädare för Indiens telekommunikationsmyndighet (TRAI), Indian Institute of Technology, Europeiska företagsfederationen i Indien och Airbus från dessa möten framkom en uppgift som jag anser vara särskilt betydelsefull: Indien ser med intresse på Europeiska unionen det handlar om en marknad i stark expansion där redan cirka 6000 europeiska företag är verksamma, vilket utgör en betydande ekonomisk närvaro [10:29:49] Speaker 3 [EN] det är viktigt att det vittnar om potentialen i våra relationer och utsikterna för ytterligare samarbete, också mot bakgrund av det frihandelsavtal som för närvarande formaliseras när det gäller energi och försörjningssäkerhet. Vi har fördjupat oss i prioriteringarna i Indiens energipolitik och möjliga samarbetsområden med Europeiska unionen. Från diskussionen framgick en mycket tydlig lärdom: diversifiering av energikällor är oumbärlig och energitransitionen kan inte ske utan tre grundläggande element, nämligen ekonomisk hållbarhet, försörjningssäkerhet och konkurrenskraft. I detta sammanhang måste teknologisk neutralitet utgöra ett oumbärligt princip. Vi har också diskuterat vätgas, en sektor där Indien investerar med stor ambition. Det är ett ämne som fortsätter att väcka oro bland Indiens industriella partners. Tillsammans med ministern för tung industri och stål har vi också behandlat utsikterna för elektrisk mobilitet, batterier, återvinning och tillgång till kritiska råvaror. Samarbetet med Indien, också mot bakgrund av det handelsavtal som har slutits, utgör en möjlighet för båda parter att åstadkomma verkliga fördelar. För att det ska kunna ge konkreta resultat måste det dock vila på ömsesidighet, likabehandling och skydd av respektive parts produktionskapacitet. Ett annat viktigt diskussionsämne var forskning, innovation och strategiska teknologier. Det framkom en betydande samarbetsmöjlighet inom områden som kvantteknologier, superdatorer, halvledare, artificiell intelligens, bioteknik och rymden. Särskilt intressant var också diskussionen om Indiens tillvägagångssätt för artificiell intelligens: en strategi som sätter innovation i centrum, förutsätter en gradvis riskbedömning och, där det är möjligt, använder befintliga regelverk för att undvika överdrivna förebyggande begränsningar. Jag tror att även Europa bör granska detta tillvägagångssätt med uppmärksamhet. [10:32:07] Speaker 3 [EN] Europeiska företagsfederationen i Indien och Airbus har gett oss möjlighet att fördjupa oss i de möjligheter som den indiska marknaden erbjuder och utsikterna för expansion av flygsektorn, inklusive utveckling och användning av hållbara bränslen. Uppdraget har bekräftat att samarbetsmöjligheterna mellan Europeiska unionen och Indien är konkreta och betydande. För att kunna utnyttja dessa möjligheter måste dock Europeiska unionen på lång sikt kunna presentera en tydlig och pragmatisk industriell vision och strategi. Tack för er uppmärksamhet. Tack, Raffaele. Nu tar jag ordet, Gonzalez Casares. Tack. Jag tror att uppdraget var ett gott uppdrag. Tack till organisationen av sekretariatet och grupperna. Det är tydligt att Europa och Indien – och Indien och Europa – kommer att ha möjligheter, och dessa möjligheter kommer att vara ömsesidiga. Och det kan vara viktigt. Vi bör också tacka de indiska myndigheterna för deras goda vilja. Jag tror att det finns oändliga möjligheter inom olika teknologiska och industriella sektorer, särskilt inom energisektorn. Men vi har också sett vissa hinder, till exempel inom bilmobilitet. Jag tror att det finns mycket protektionistiska hinder som rör möjligheten att komma in på den marknaden. Inom energisektorn har vi dock sett en större oro för klimatdiplomati och handel än för CIBAM. De indiska myndigheterna är oroade och håller på att skapa ett system för handel med utsläppsrätter som liknar vårt EU ETS, men något mer flexibelt i början. Det som väcker vår uppmärksamhet är att de skapar en koldioxidmarknad för de industrier som släpper ut, men inte för sina energikällor. Detta får oss att misstänka att detta system för handel med utsläppsrätter har skapats enbart för att agera mot CIBAM, och inte som ett verkligt mål att uppfylla Parisavtalet – särskilt artikel 6.3 och koldioxidmarknaderna – och minska utsläppen. Tack. [10:34:28] Speaker 3 [EN] Tack så mycket. Jag är mycket intresserad av er position. Vi avslutar denna punkt och går vidare till punkt fem: uppdraget till Slovenien i Ljubljana den 21–22 september 2026. Vi har fem minuter till denna punkt. Jag ger ordet till Jens Geier från S&D, som ordförande för delegationen, för en kort rapport om uppdraget. Tack, herr ordförande. Tack. Kära kollegor, den 21–22 september genomförde utskottet ett uppdrag till Ljubljana för att besöka ACER, EU:s byrå för samarbete mellan energiregulatorer. ACER inrättades 2011 för att samordna arbetet mellan nationella regulatorer på unionsnivå. Den stödjer utvecklingen av EU-gemensamma nät- och marknadsregler, främjar konkurrens och marknadsintegration samt övervakar marknadsmissbruk. Under de senaste åren har ACER:s uppgifter vuxit i takt med omställningen av vårt energisystem. Europaparlamentet har alltid varit en stark förespråkare för ACER, vilket gör detta uppdrag till en utmärkt möjlighet att utbyta synpunkter om det pågående lagstiftningsarbetet och för att på nära håll se hur ACER främjar den fortsatta integrationen av energimarknaden och utför sitt tillsyns- och utredningsmandat. Under besöket gav byrån oss en uppdatering om läget för integrationen av energimarknaden och om nyliga framsteg som förbättrar dess funktion. Fördelarna med marknadsintegration, såsom större motståndskraft och socioekonomiskt välstånd, syns redan idag. Utmaningarna består dock kvar. En fullständig genomförande av EU-gemensamma och regionala projekt är avgörande för att fullt ut utnyttja potentialen i marknadsintegration, öka effektiviteten och prestandan på elmarknaderna och stödja gemensamma mål som energieffektivitet, hållbarhetsmål och leveranssäkerhet. Ett viktigt syfte med uppdraget var att informera vårt pågående och kommande lagstiftningsarbete. I det syftet hade vi givande diskussioner om nätverksförslaget, förslaget om nätavgifter, det kommande energisäkerhetspaketet. Vi diskuterade också övervakningen av den ryska gasfasen och ACER:s övervakning av vätgas. Slutligen fick vi en uppdatering om läget för genomförandet av ACER:s mandat. [10:37:05] Speaker 3 [EN] två genomföranden av EU:s ramverk för att upptäcka och motverka grossistmarknadsmissbruk har 2024 års revidering inte bara utvidgat omfattningen av förordningen utan också gett ASA undersökningsbefogenheter för gränsöverskridande fall. Dessa befogenheter gör det möjligt för ASA att fastställa relevanta fakta beträffande potentiella överträdelser av uppdraget och effektivt stödja de nationella tillsynsmyndigheternas verkställighetsverksamhet. Avslutningsvis visade besöket att ASAs roll växer och att myndigheten är central för en integrerad, transparent och förtroendefull energimarknad. Jag anser att detta hus bör fortsätta att stödja ASA, inklusive med de resurser som myndigheten behöver för att fullgöra sitt mandat. Slutligen skulle jag vilja tacka ASA för de insiktsfulla presentationerna och utbytena samt ETA:s sekretariat för den utmärkta organisationen. Tack, mycket tack. Och nu går vi vidare till ja, till uppdraget till Enisa i Grekland i Aten den 20:e till 23:e september 2026. Ursäkta, kollega, vi har fem minuter för denna punkt. Jag ger ordet till Markéta Gregorová från Gruppen De gröna som ordförande för en kort rapport om uppdraget. Tack så mycket. Kära kollegor, så genomförde utskottet ett uppdrag till Aten den 21:a till 23:e september 2026, som ni redan har nämnt, och vi fokuserade på unionens cybersäkerhetsverksamhet och arbetet med Europeiska unionens byrå för cybersäkerhet, Enisa, och uppdraget sammanföll med vårt ITRA-arbete kring både CSA2 och NIS2-revideringen, för vilka jag för övrigt är rapportör. Innan jag går in på våra resultat skulle jag verkligen vilja tacka ITRA:s sekretariat för den utmärkta organisationen av uppdraget. Under de givande diskussioner vi hade undersökte vi Enisas mandat och dess bidrag till genomförandet av EU:s cybersäkerhetsramverk. Det stod klart för utskottet att Enisa tillhandahåller expertis, utvecklar vägledning och stödjer viktigt samarbete mellan medlemsstater, EU:s institutioner och naturligtvis den bredare cybersäkerhetsgemenskapen. Men Enisa [10:39:40] Speaker 3 [EN] har omkring 130 anställda enligt sin personalplan. NIS2, CRA och cyber-solidaritetsakten har alla tillfört nya uppgifter. CSA2 tillför ytterligare uppgifter, och kommissionens finansiella plan förutser 118 ytterligare tjänster fram till 2031. Detta måste definitivt behandlas i de framtida diskussionerna. Jag har också tagit upp förändringar och utvecklingar i cyberhotmiljön. Ransomware, distribuerade överbelastningsattacker, sårbarheter i leveranskedjan och utnyttjande av mjukvarusårbarheter fortsätter att utgöra betydande risker. Den ökande användningen av AI tillför en helt ny dimension. På tisdag diskuterade vi AI som ett verktyg för angripare och som ett mål. Enisa publicerade samma dag sin hotlandskapsrapport för 2026. Där rapporteras att skadlig programvara skriven med AI är aktivt i bruk och att en AI-assisterad intrångshandling har fått administratörsrättigheter i en molnmiljö inom 8 minuter. Enisas rapport från juli anger siffror för en organisation: man fann cirka 80 sårbarheter under första kvartalet 2025 och cirka 500 under första kvartalet 2026. Med toppmoderna verktyg hittar man nu cirka 500 per dag sedan augusti. Kommissionen kan utöva sina befogenheter enligt AI-förordningen för att utvärdera allmänna AI-modeller med systemisk risk, men unionen har ingen personal som kan utföra en sådan utvärdering. Det vetenskapliga rådet ger endast råd. Handlingsplanen från den 7 juli tilldelar Enisa fem av sina nio nyckelåtgärder, men ingen av dem är en rättslig uppgift. Enisas arbetsprogram har ingen separat budgetpost för AI, och jag hoppas att vi kan åtgärda det i CSA2-filen. Denna uppdrag bekräftade flera sanningar för mig: cybersäkerheten genomgår just nu en monumental förändring, och denna förändring kräver att vi finansierar och utvecklar Enisas omfattning och uppgifter. På samma sätt är CSA2 rätt plats att göra detta just nu, och jag hoppas att mina kollegor efter detta uppdrag ser det på samma sätt. Tack, ja, vi. Var mer medvetna. Tack så mycket. Och nu går vi vidare till punkt sju, ändringsförordningen om kritiska råvaror. [10:42:31] Speaker 3 [EN] till utskottet, så den första trilogen om den riktade revideringen av förordningen om kritiska råvaror ägde rum under det irländska ordförandeskapet, där ambassadör Kate Moran företrädde rådet å den verkställande vice ordföranden i kommissionens vägnar och herr Chahim, som leder parlamentets förhandlingsteam och är rapportör, välkomnade Rådets konstruktiva förhållningssätt och underströk att skillnaderna gällande de riktade ändringarna är relativt begränsade, vilket möjliggör betydande framsteg på teknisk nivå. Han betonade att ärendet har två pelare: de riktade ändringarna och inrättandet av det europeiska centret för kritiska råvaror. Parlamentet strävar efter att nå en överenskommelse om hela revisionen, inklusive ändringarna och EU:s CRM-centrum, före årets slut, utan ytterligare förseningar som motiveras av CRM-centrum. Parlamentet upprepade sitt stöd för en fristående decentraliserad myndighet, eftersom detta är den lämpligaste strukturen för att säkerställa operativ stabilitet, finansiering och demokratiskt ansvar, särskilt för marknads- och interventionsverksamhet. Rapportören lyfte också fram det föreslagna styrelseorganet, den brådskande styrkommittén, intressenternas engagemang och de 2 miljarder euro som avsätts för fonden för kritiska råvaror. Rådet bekräftade sitt engagemang för revisionen men underströk att det fortfarande behöver utveckla sitt mandat för CRM-centrum. Man begärde en mer detaljerad kostnads- och nyttoanalys och möjliga styrningsarrangemang och bad kommissionen att tillhandahålla mer information så snart som möjligt. Kommissionen välkomnade den snabba starten på förhandlingarna och betonade vikten av att upprätthålla flexibilitet, undvika ytterligare administrativa bördor och säkerställa effektiva verktyg för diversifiering och krishantering beträffande CRM-centrum. Man uttryckte beredvillighet att arbeta mot en lösning samtidigt som man respekterar de institutionella befogenheterna och de kommande förhandlingarna om den fleråriga budgetramen. Nästa steg är följande: tekniska möten är fastställda till den 11, 18 och 20 november, följt av nästa politiska trilog. [10:45:19] Speaker 3 [EN] planerat till den 9 december, det är allt. En annan fråga, så vi kan gå vidare till punkt åtta: utbyte av synpunkter med Marco Mishmash, ordförande 2026, Alejandra Turiaga Gandini, ordförande 2027, och doktor Verena Weber, direktör för byrån för stöd till BEREC – styrelsen för europeiska tillsynsmyndigheter för elektronisk kommunikation, ett annat mycket känsligt ämne. Tack för att ni är här, välkomna och tack för att ni accepterade vår inbjudan. Vi har ungefär en timme för detta årliga utbyte av synpunkter. Efter våra gästers inledande anföranden börjar vi med den första rundan med koordinatorer eller deras företrädare, två minuter vardera, och fortsätter sedan med en minut vardera för repliker. Jag uppmanar alla ledamöter som önskar ta ordet att lägga upp sina namnskyltar som vanligt, och om tiden tillåter kommer jag att ge ordet till de ledamöter som vill ställa en följdfråga. Jag vill påminna alla, inklusive våra gäster, om att hålla sig till den tilldelade tiden. Nu ger jag ordet till herr Mishmash, följt av fröken Turiaga Gandini och doktor Weber för sju minuter vardera för deras inledande anföranden. Tack, ordförande. Nästa bild, tack. Så låt mig kort gå igenom dagens agenda. Först några ord om BEREC och BEREC-kontoret. Därefter kommer Alejandra, vår kommande ordförande, att presentera BEREC:s arbete 2027. Sedan kommer Verena Weber, BEREC-kontorets direktör och jag, att presentera vår DNA-bedömning. Nästa bild, tack. BEREC och BEREC-kontoret. Nästa bild. Varför BEREC är så viktigt. Vårt arbete handlar om att se till att den digitala inre marknaden fungerar i praktiken och att europeiska regler översätts till verkliga fördelar för slutanvändare och företag. Det innebär överkomlig uppkoppling, roaming som hemma med lägre kostnader för samtal och textmeddelanden, det innebär valfrihet och rättvis behandling, öppet internet, starka konsumenträttigheter, tillförlitliga moderna nätverk som stödjer fiberutbyggnaden, en smidig övergång från kopparnät och slutligen en säker digital miljö. [10:48:33] Speaker 3 [EN] infrastruktur med motståndskraftiga nätverk och framväxande teknologier – så bidrar BEREC verkligen till fördelar för europeiska medborgare och företag. Men det här sker inte automatiskt; det kräver oberoende regleringskompetens, starkt samarbete mellan nationella tillsynsmyndigheter och enhetliga regleringsmetoder i hela Europa. Därför arbetar vi i en två nivåers struktur. BEREC tillhandahåller, som vår ordförande just sa, den oberoende regleringskompetensen, och BEREC:s kansli är EU:s byrå som tillhandahåller professionellt och administrativt stöd till BEREC samt operativ kontinuitet för BEREC. Tillsammans säkerställer vi att regelverken omsätts i bättre uppkoppling och vardagliga fördelar för europeiska medborgare. Nästa sida, tack. Arbetet med BEREC 2027. Tack så mycket. Tack för att ni kommit hit. Jag kommer att ta upp några ämnen och idéer om hur och vad vårt direkta arbete kommer att vara 2027. Nästa sida, tack. Den digitala sektorn är avgörande för Europas konkurrenskraft, innovation, säkerhet och digitala suveränitet, liksom för den inre marknaden och slutligen för medborgarnas välbefinnande, genom att samla kunskap och erfarenhet från alla experter, hundratals, hundratals ”raser” inom Barack, bidrar vi till att förstå hur den digitala marknaden utvecklas och hur teknologierna också utvecklas. Dessutom identifierar vi de framväxande utmaningarna och vilka åtgärder som är bäst antagna inom nyttobaserad politik. Barack har, som ni vet, i uppdrag att vara en rådgivande grupp för de europeiska institutionerna, därför är vi här och öppna för att hjälpa er. Låt mig lyfta fram några av de områden där Baracks arbete 2027 kommer att vara särskilt relevant för denna kommissions prioriteringar och lagstiftningsarbete. För det första har Barack analyserat och lagt fram sitt förslag till digitala nätverksakten, vilket kommer att presenteras senare av Baracks ordförande. För det andra har vi Digital Omnibus. [10:51:34] Speaker 3 [EN] Digital Fitness Act, eller den digitala fitnesskontrollen, som ger möjlighet att undersöka hur de olika delarna av EU:s digitala regelbok samverkar, identifiera dubbletter, minska byråkratin och förenkla reglerna. Barack stöder målet om konsistens och harmonisering för att säkerställa regulatorisk samstämmighet och underlätta efterlevnad. Barack kan bland annat stödja analysen av konsistensen inom den digitala regelboken, till exempel vad gäller definitioner och styrning. Dessa är mycket viktiga frågor som vi undersöker i den digitala fitnesskontrollen, den digitala omnibusen och även i DNA. Det är också värt att notera, som ni förmodligen vet, att diskussionerna om Digital Network Act och förordningen om digital omnibus pågår parallellt. I detta sammanhang måste jag betona att Barack har bidragit med bestämmelserna om molnbyte och portabilitet. Därför begär vi att den digitala omnibusen formellt erkänner rollen att koordinera och stödja nationella myndigheter i genomförandet av dessa två element, det vill säga bestämmelserna om byte och tillgänglighet som för närvarande finns i Data Act och som också bör inkluderas i den digitala omnibusen. Dessutom bidrar Barack för närvarande till kommissionens utvärdering av reglerna för roaming och gränsöverskridande kommunikation inom EU, vars båda översyner ska vara klara senast i juni 2027. Det är en möjlighet att undersöka hur dessa regler fungerar i praktiken och om de behöver uppdateras. Barack kommer att bidra med sin tekniska expertis för att informera kommissionens bedömning och eventuella framtida politiska beslut. Slutligen är en annan viktig sektorsspecifik förordning och dossier Aktet om cybersäkerhet 2. Barack stöder målet att stärka säkerheten och motståndskraften i Europas digitala infrastruktur. Åtgärder för cybersäkerhet har direkt inverkan på elektroniska kommunikationsnät och -tjänster, inklusive nätutbyggnad, val av leverantörer, investeringar och operativ motståndskraft. Det är därför viktigt att ramverket hittar rätt balans. [10:54:22] Speaker 3 [EN] mellan behovet av säkerhetsmål och de villkor under vilka nätverken kommer att införas, och i synnerhet för operatörer, måste detta åtgärd vara proportionerlig och riskbaserad. Därvid ska man ta hänsyn till industriella realiteter och undvika att skapa onödiga beroenden av ett begränsat antal leverantörer. Nästa bild, tack. Nu kommer jag kortfattat belysa några ämnen som Barack kommer att ta upp nästa år. Barack följer utvecklingen på den digitala marknaden för anslutning, inklusive alla framsteg inom detta område. Satellitkommunikation är ett av exemplen. År 2027 kommer Barack att undersöka de regleringsmässiga och harmoniseringsutmaningar som är förknippade med satellitanslutning, i synnerhet avseende tjänster för direkt anslutning till enheter. Dessa är nu mycket viktiga inte bara för att nå områden utan täckning via fiberoptik, utan också i nödsituationer. Samtidigt väcker utbyggnaden av denna typ av tjänster regleringsmässiga frågor, såsom villkor för tillstånd, spektrumhantering, konkurrens, motståndskraft och integration av satellit- och marknät. Baracks arbete kommer att bidra till att klargöra dessa frågor. För det andra kommer Barack också att inleda en bred reflektion om den inre marknaden för elektronisk kommunikation. Genom utbyten med intressenter och institutioner kommer vi att undersöka vad en väl fungerande inre marknad ska leverera i praktiken, om det finns en outfylld efterfrågan på paneuropeiska tjänster och vilka incitament och hinder som påverkar deras tillhandahållande. Slutligen, vänligen gå vidare till bild åtta. Användarnas välbefinnande är prioriterat för Barack 2027. Barack kommer att genomföra en omfattande bedömning av hur de sektorella rättigheterna för slutanvändare fungerar, med beaktande av alla marknadsutvärderingar och tekniska och teknologiska framsteg. Barack är också medveten om de växande bekymren kring bedrägerier online. Vi kommer att fortsätta arbetet på detta område genom att samla myndigheter, institutioner, intressenter och leverantörer för att identifiera och dela goda exempel. [10:57:06] Speaker 3 [EN] dela med sig om metoder för att bekämpa bedrägliga aktiviteter och vi kommer givetvis att övervaka utfasningen av äldre teknologier som 2G och 3G. Dessa övergångar kommer att frigöra spektrum och möjliggöra effektivare nätverk, men måste hanteras noggrant. Processen bör överföras till nya användare och inkludera lämpliga nyckelord. Kontinuiteten av tjänster måste ta hänsyn till att användare fortfarande kan vara beroende av äldre teknologier och att framväxande kommunikation inte får störas. Avslutningsvis kan Barack stödja denna kommitté på flera kompletterande sätt genom att bidra med tekniska bevis till lagstiftningsgranskningar, hjälpa till att förbättra samstämmigheten inom EU:s digitala ramverk och identifiera nya utmaningar inom anslutning och digitala marknader. Tack så mycket, tack så mycket. Tack, Alejandra. Nästa bild, tack. [10:59:55] Speaker 3 [EN] klarhet kring dess tillämpning på framväxande tjänster och teknologier, nästa bild tack. Konkurrens och investeringar bör alltså inte presenteras som motstridiga mål. Barrak ser effektiv konkurrens som en central drivkraft för investeringar, innovation och konsumentvälfärd i fasta nätverk. Ramverket måste behålla förmågan att hantera flaskhalsar i spektrum. Barrak har uttryckt oro över obegränsade licenser och automatisk förlängning. Nästa bild tack. Avslutningsvis stödjer Barack DNA:s ambition och står redo att bistå parlamentet och rådet. Vi efterfrågar en proportionerlig och evidensbaserad reform, verkliga fördelar för den inre marknaden, starkt skydd för slutanvändare, hållbar konkurrens och oberoende tillsynsmyndigheter med de resurser som krävs för att fullgöra sina uppgifter. DNA bör respektera de nationella tillsynsmyndigheternas oberoende, och varje ny uppgift bör följas av nödvändiga resurser. Nu lämnar jag ordet till Verena, chef för Barack-kontoret. Tack. Och nu går vi vidare till vår sista bild. Denna bild för oss egentligen tillbaka till början av vår presentation: uppgiften för Barack och kontoret är att säkra vår framtida uppkoppling för alla europeiska medborgare och alla europeiska företag. Med tanke på att uppkoppling i själva verket är den grundläggande plattformen vi behöver i den digitala värld vi lever i, för AI-system etc. Men för att kunna göra detta behöver vi en hållbar budget för Barack och Barack-kontoret, så att vi kan fungera effektivt. Just nu står vi inför utmaningen att vi har en oproportionerligt liten budget jämfört med andra myndigheter av liknande storlek. Vi befinner oss nu i ett läge där den nuvarande budgeten inte längre finansierar vårt centrala mandat och vi kan inte fortsätta att sträcka våra begränsade resurser bara för att upprätthålla grundläggande operativ kapacitet. Jag skulle också vilja tacka er alla och parlamentet för stödet till budgeten för 2027, där ni föreslår en liten ökning för det mycket behövliga arbetet med fysisk säkerhet och cybersäkerhet för kontoret. Hur kan vi lösa det här problemet nu? [11:02:54] Speaker 3 [EN] utmaningen med DNA är verkligen den enda och unika chansen att säkra BARNAK:s och presidiet budget på en stabilare grund, tillsammans med den kommande fleråriga budgetramen. Av den anledningen finns det en del av DNA som också är mycket viktig: den lagstiftande finansiella och digitala förklaringen. Därför föreslår vi med kraft att ändringar ska göras i det nuvarande utkastet till den lagstiftande finansiella och digitala förklaringen för att säkerställa tillräckliga resurser för titel ett, två och tre, finansierade genom en allmän EU-bidragsstruktur snarare än en avgiftsfinansieringsstruktur som skapar mycket osäkerhet. Vi har förstått och fått information från parlamentet att detta utskott, ITRA-utskottet, kan begära ett yttrande från budgetutskottet om den lagstiftande finansiella och digitala förklaringen. Vi skulle uppskatta mycket om ni kunde be er kollega att utarbeta ett sådant yttrande, eftersom det inte har gjorts hittills. Med tanke på att den totala budgetens storlek är ganska liten – det handlar om ett ärende på endast 20 miljoner euro – brukar budgetutskottet endast granska ärenden över 100 miljoner. Vi har problemet att det här ärendet endast uppgår till 20 miljoner, men er hjälp skulle vara mycket uppskattad. För att avsluta och för att vara mycket tydliga: denna ökade bidragsfinansiering handlar inte om en stor institutionell tillväxt, utan syftar främst till att effektivt kunna genomföra bestämmelserna i DNA när de väl har godkänts av medlagstiftarna. Vi vill att ni tar vårt mandat på allvar och får saker gjorda. Tack så mycket. Tack. Varsågod. Tillbaka till ordföranden. Tack, tack. Vi fortsätter till nästa kollega och på EPP:s vägnar talar ledamoten Pilar de Castillo. [11:05:30] Speaker 3 [EN] här i denna utskott. Våra prioriteringar måste vara att säkerställa en styrningsram som är både effektiv och oberoende. I det avseendet inför Kommissionens förslag ändringar i det nuvarande institutionella ramverket, i synnerhet – som ni vet – genom att inrätta byrån för digitala nätverk, ODN, med bredare befogenheter. Jag anser att vi bör närma oss denna specifika reform med sikte på förenkling. Den nya styrningsramen måste undvika institutionella dubbleringar. I det avseendet behöver vi en tydlig fördelning av ansvar, där BEREC behåller sin reglerande, rådgivande och koordinerande roll och ODN tillhandahåller det nödvändiga operativa och administrativa stödet. Med det sagt vill jag fokusera på en specifik punkt som skiljer sig från det jag har kommenterat hittills, men som hittills inte har diskuterats särskilt mycket: Ett annat specifikt ämne som jag gärna skulle vilja höra era åsikter om är antalet bestämmelser i Digital Networks Act. Som ni vet, föreskriver artikel 46 i kommissionens delegerade akt en europeisk numreringsstrategi – artikel 46 i kommissionens förslag – som föreslår en EU-numreringsplan med råd från BEREC och stöd från ODTH. Det här är en fortsättning på artikel 50 med olika bestämmelser om den här specifika punkten. Jag skulle verkligen vilja höra era åsikter i den här frågan. Jag menar, vad tycker ni om det här, eftersom det här är ett område som inte har diskuterats så mycket i tidigare debatter, vet ni. Tack så mycket. [11:08:27] Speaker 3 [EN] vi går vidare på marknadsnivå till fibervärlden där marknadsstrukturen förändras och äldre infrastruktur blir allt mindre viktig med avvecklingen av kopparn har vi till och med en slags regleringsmässig drivkraft att göra det fibervärlden kommer att förbättra kvaliteten för slutanvändarna av fasta nätverk DNA kan också främja denna utveckling och å andra sidan i en mobil värld har vi direkt till enhet-satellitanslutning som du nämnde satellit som en utmaning under de kommande åren det är inte längre en framtidsscenario och det kommer med en viss marknadsstruktur också vi vet att Starlink expanderar snabbt i Europa och ingår partnerskap med stora mobiloperatörer i unionen och samtidigt arbetar de också med hårdvarutillverkare så att vanliga telefoner direkt skulle kunna ansluta till satellittjänster de kommer alltmer att bli en del av värdekedjan och så utifrån ert perspektiv när vi ser dessa stora förändringar under de kommande åren vilka utmaningar uppstår då för nationella tillsynsmyndigheter och finns det också möjlighet till starkare europeisk tillsyn att vi kan utnyttja den inre marknaden mer eftersom den inre marknaden vi alla vet att den handlar om vad den faktiska nyttan är och inte bara det abstrakta begreppet och det är den andra frågan hur bedömer du betydelsen av suveränitetskriterier att ta hänsyn till vi diskuterar detta nu särskilt med avseende på satellitkommunikation men jag tror att det kan gå längre det kan gälla inom många områden som tilldelning av spektrum och grossiståtkomst och så vidare vad är er åsikt om det eftersom vi är på väg in i denna föränderliga kommunikationsmiljö och jag tycker att det är de nationella tillsynsmyndigheterna som ser på det ur ett kundperspektiv vilket jag tycker är en mycket värdefull insikt tack tack för tillfället att vi inte har några andra koordinatorer Angelica om du vill kan jag ge dig ordet nu så att Barack kan svara på alltihop tack tack Tack, fru ordförande [11:10:41] Speaker 3 [DE] Jag är förstås glad att ta emot det här erbjudandet och jag skulle vilja ansluta mig till de två tidigare talarna. [11:10:49] Speaker 3 [EN] vill jag ansluta mig till mina kollegor som redan har fått ordet [11:10:54] Speaker 3 [DE] Tack så mycket för att ni är här idag i trio – det är underbart att se hur avgående och tillträdande personer samarbetar i kommissionen; det ger hopp om att arbetet kommer att fortsätta mycket effektivt. Tack. Jag har två mycket specifika frågor. Den första har sysselsatt mig i flera månader, precis som vår ordförande, eftersom vi har arbetat med rymdakten. Anslutning är absolut centralt, som ni också nämnde, satellitanslutning. Jag skulle vara intresserad av att veta om ni också har varit inblandad i rymdakten, vad ni anser om den. Det handlar inte bara om satellitoperatörer; omfattningen är mycket bred – den omfattar också de som främst använder rymddata, leverantörer som faller under rymdaktens tillämpningsområde och är en del av denna stora infrastruktur. Har ni varit inblandad i detta, och hur ser ni på förslaget, särskilt eftersom vi hör mycket kritik från medlemsstaterna? Den andra frågan tycker jag också är viktig: här i Europaparlamentet diskuterar vi, i olika ärenden, frågan om »Tillverkat i Europa« och »Tillverkat med Europa«. Det gäller särskilt den digitala infrastrukturen. Vår fråga är: hur självständiga, hur suveräna är vi redan? Hur självständiga, hur suveräna skulle vi vilja vara? Jag skulle också vara intresserad av er bedömning. Ni är ju, så att säga, vår rådgivande organ. Har ni en åsikt i den här frågan och åt vilket håll är det på väg? Tack så mycket. [11:12:26] Speaker 3 [EN] Tack, Angelica, för din fråga. Ursäkta, ordet är på ditt uppdrag. Tack, herr ordförande, för ordet. Så först två frågor från Pilar de Castillo. Den första handlade om DNA och styrningen: hur ser vi, låt oss säga, det föreslagna styrningsmodellen kunna påverka vår självständighet? Egentligen handlade den första frågan om det föreslagna styrningsmodellen från DNA, den andra redan om de föreslagna ändringarna. De föreslagna ändringarna i styrningen inkluderar omkonfigureringen av ODN:s styrelse och ändringar i beslutsprocesserna inom BAR:s styrningsstruktur. Och egentligen håller vi inte med om förslaget, eftersom vår institutionella modell inte tillåter det. bygger på lika deltagande från de oberoende nationella tillsynsmyndigheterna, kollektiv expertis och beslutsfattande nedifrån. Att ändra sammansättningen i styrelsen eller försvaga röstningsgarantierna skulle kunna underminera denna balans och skapa risker för regleringsmässig oberoende. Det vi i själva verket föreslår är att bevara det lika deltagandet från NRAs, bevara det oberoende beslutsfattandet inom Barack och bevara de föreslagna röstningsgarantierna med kvalificerad majoritet på två tredjedelar för de berörda organen. De nya ansvarsområdena, som också nämndes av chefen för Barackbyrån, måste också åtföljas av tillräckliga finansiella och mänskliga resurser. Det här är vår syn på styrningen, i synnerhet när det gäller numreringen. Kommissionen föreslår en ny unionsstrategi och numreringsplan, ytterligare harmonisering av numreringshanteringen och mer restriktiva villkor för tilldelning och användning av numreringsresurser. Barack anser dock att det föreslagna centraliserade ramverket skulle införa onödig administrativ komplexitet utan att påvisa något tydligt mervärde. Det skulle också kunna begränsa flexibiliteten för NRAs att hantera knappa numreringsresurser, anpassa sig till nationella marknadsförhållanden och hantera nya bedrägeririsker. Vårt förslag är därför att ta bort den föreslagna unionsstrategin och numreringsplanen. [11:15:36] Speaker 3 [EN] detta är artiklarna 46 till och med 47 bevarar nationella tillsynsmyndigheters (NRI) diskretion vid beviljande av nummerresurser, särskilt till företag som inte är elektroniska kommunikationsoperatörer, och bibehåller också flexibiliteten när det gäller att fastställa villkor för nummerresurser, inklusive åtgärder för konsumentskydd och bedrägeriförebyggande, samt säkerställer effektiv gränsöverskridande samarbete och verkställighet utan onödiga centraliserade förfaranden. Den sista punkten är att bevara nationella befogenheter att bekämpa bedrägeri och missbruk, inklusive möjligheten att upprätthålla högre skyddsnivåer. Tack. Tack så mycket. Jag kommer att besvara frågorna om avveckling – ja, avvecklingsförfarandet som ingår i förslaget från DNA är en ganska utmanande process. Vi ser det i Barcelona som något som måste analyseras noggrant. Vi är naturligtvis positiva till att främja denna avveckling, migrationen från koppar till fiber, som vi gjorde i Spanien, som ni vet det första och enda landet som har genomfört denna avvecklingsprocess. Ur Barcelonas perspektiv har vi analyserat förfarandet som ingår i DNA och framhävt behovet av mer flexibilitet. Det finns vissa områden i olika medlemsstater där fiber inte skulle nå fram och där avveckling helt enkelt inte skulle vara möjlig. Det finns först och främst ett behov av statsstöd i vissa fall för att nå avlägsna områden – det är mycket viktigt för Barcelona, eftersom användarnas välfärd som jag sagt är kärnan. Det skulle också innebära satellit, som ni nämnde, vilket är en av de viktigaste teknikerna hittills som kan nå områden som inte täcks på kommersiell basis. Så det är två saker att ta hänsyn till: statsstöd och även fast trådlös access, som är en annan teknik som kan användas för att nå dessa avlägsna områden. Dessutom behöver vi transparens för slutanvändarna i kopparavvecklingsförfarandet, och på denna punkt hade vi exemplet Spanien, där vi var mycket transparenta gentemot alla intressenter och alla slutanvändare för att de skulle förstå vilka stegen var. [11:18:37] Speaker 3 [EN] på vår webbsida meddelades alla de lokala förändringar som skulle genomföras, och hittills har alla alternativa operatörer vetat exakt när kopparavstängningen skulle ske. Dessa är alltså de två nyckelidéer som herr Barack inkluderar: för det första flexibilitet och för det andra transparens för alla intressenter, inklusive slutanvändare som ingår i värdekedjan. Det här är en sak som rör ert ärende. Jag skulle också gärna vilja höra mer om utvecklingen inom satellitkommunikation. Vi arbetar intensivt med satellitteknologier eftersom de – som jag redan nämnt – är viktiga för att nå avlägsna områden. Men som ni påpekade ökar antalet avtal mellan lokala mobiloperatörer och satellitoperatörer. Vi kommer naturligtvis att övervaka dessa avtal i syfte att bevara konkurrensen som det grundläggande princip som vi måste upprätthålla. Vi är mycket nöjda med förslaget att öppna upp spektrum, särskilt 2G-bandet, för satellitkommunikation för att möjliggöra deltagande av europeiska leverantörer av satellittjänster. Som ni vet finns det en särskild direktanslutningstjänst till enheter som redan har använts i viktiga fall, som skogsbränderna i Spanien i fjol och översvämningarna Dana för två år sedan. På så sätt har avtalen mellan operatörer och satellitleverantörer fungerat. Som ni sa arbetar vi med detta och kommer att övervaka dessa avtal för att upprätthålla konkurrensen och skydda europeiska operatörer från operatörer från hela världen. Tack så mycket, tack så mycket. Vi har lite extra tid, så jag skulle vilja ge ordet till kommissionen. Men eftersom det finns en medlem i sekretariatet här som har en mycket… Åh, och Erica, varsågod, ja. [11:21:14] Speaker 3 [EN] okej okej. Tack. Tack så mycket för frågorna. Den första handlar om europeiska, europeiska kritiska leverantörer. Alltså i Barrack är vi medvetna om att moderna telekommunikationsnät är grunden för hela affärsmiljön och ur det perspektivet måste de fungera 24 timmar om dygnet, de måste vara tillförlitliga, de måste vara motståndskraftiga mot alla potentiella yttre påverkningar. Och därför måste de byggas med utrustning som, låt oss säga, är tillförlitlig, tillförlitliga leveranskedjor måste upprätthållas. Och ur det perspektivet måste risken vara så låg som möjligt. Alltså vi är medvetna om att ingenting kan göras bara inom Europa. Det måste vara globalt. Men det är mycket viktigt att alla element i moderna nät, i europeiska nät, byggs i så stor utsträckning som möjligt med leveranskedjor med låg risk. Alltså vi är för det. Men lika viktigt är att leverantörer med hög risk ska tas bort. Men lika viktigt är att detta görs på ett sätt som inte påverkar marknaden så som den är idag. Det betyder att det måste göras på ett lämpligt sätt. De investeringar som redan har gjorts måste bevaras. Det måste gå hand i hand med avskrivningsperioderna så att marknadseffekterna blir så små som möjligt. Får jag tillägga något angående det som fru Nibbler frågade? Vi står i slutet av en viktig diskussion om rymdakten och uppkopplingen å ena sidan och säkerheten å den andra. Nästa punkt är att fråga Anisa om unionens läge inom cybersäkerhet och hur det förhåller sig till vår rymdakt. Det handlar inte bara om produktion och autonomi för Europa, men vi kommer inte att nå målet att vara starka och autonoma om vi inte har uppkoppling och cybersäkerhet som fält. Det kunde därför vara intressant att förena detta, ni och er kollega, de två myndigheterna, Barrack och också Cybersäkerhet. [11:24:45] Speaker 3 [EN] säkerheten, eftersom vi var tvungna att bättre förstå hur vi kunde fortsätta med vår rymdstrategi inom detta område, så tack Angelica. Jag bad herr Mishmash att fördjupa sig i det igen, så vi kommer att ägna mer tid åt det vid ett annat tillfälle. Nu har vi lite mer tid, men som jag redan sagt skulle jag vilja ge ordet på ett inkorrekt sätt. Jag ger ordet till herr Przemysław Kordasiewicz från Digiconnect, på uppdrag av Europeiska kommissionen. Tack, herr ordförande. Mitt namn uttalades korrekt. Bästa damer och herrar, ärade ledamöter av Europaparlamentet och ärade representanter för Byrån och Bara-byrån. Europeiska kommissionen arbetar mycket nära med Byrån och Bara-byrån. Vi stödjer deras dagliga verksamhet och bidrar till det innehållsliga arbetet. Vi erkänner byråns sektorspecifika erfarenhet och expertis. Europeiska kommissionen har föreslagit att stärka Byrån och Bara-byrån avsevärt samtidigt som deras oberoende bevaras, även oberoendet från Europeiska kommissionen. I förslaget till DSA har Europeiska kommissionen föreslagit att ge Byrån och Bara-byrån nya uppgifter där deras arbete på EU-nivå skulle vara till störst nytta för EU:s inre marknad, såsom tillstånd, spektrum, beredskap, motståndskraft och satellitkommunikation. Vi har också föreslagit förenklingar och undvikande av dubbelarbete, både mellan de nationella tillsynsmyndigheternas arbete på nationell nivå och Byrån, samt ODN. Med detta i åtanke är det avgörande att säkerställa att Byrån och Bara-byrån har tillräckliga resurser för att utföra alla dessa uppgifter. Detta gäller lika mycket för arbetet med DSA som för alla andra budgetdiskussioner som för närvarande pågår mellan medlagstiftarna. I slutändan är beslutet upp till detta hus, Europaparlamentet och rådet. Tack så mycket. Tack så mycket. Och ja, jag ville också tacka er mycket för er närvaro och för att ni alla är här. [11:27:23] Speaker 3 [EN] tillsammans och det är en bra signal för oss tack så mycket vi kommer att ha många saker att bättre förstå och också att hantera MFF och konkurrenskraftsfonden på grund av frågan om hur vi ska stödja de europeiska byråerna tack så mycket och vi har den här punkten så jag skulle vilja tacka er för er närvaro tack tack tack tack tack så mycket [11:30:03] Speaker 3 [EN] hallå hallå [11:31:17] Speaker 3 [EN] tack så mycket, då kan vi gå vidare till nästa punkt: presentationen av Europeiska unionens byrå för cybersäkerhet ENISA av en rapport om cybersäkerhetens tillstånd i unionen. Det är just nu ett mycket, mycket känsligt ämne i hela Europa. Därför vill jag hälsa välkommen herr Johan Lepassar, verkställande direktör för ENISA. Tack för att ni accepterade vår inbjudan att presentera rapporten om cybersäkerhetens tillstånd i unionen. Vi har cirka 45 minuter för denna debatt. Efter inledningspresentationen inleder vi den första omgången frågor från koordinatorerna och deras företrädare. Därefter får författaren tillfälle att svara. Om tiden tillåter kommer vi att fortsätta med ögonkontakt. Jag påminner alla om att vi har tid, så ta den gärna. Nu ger jag ordet till herr Lepassar för en presentation på 10 minuter. Ordet är ert. [11:33:59] Speaker 3 [EN] Poängen från 0 till 100 är 71,53. Vad betyder det? Det betyder att EU i våra bedömningar är moget när det gäller sin cybersäkerhetspostur. Jag tycker att det är något vi verkligen bör fira. EU är en av de mest mogna regionerna i världen när det gäller cybersäkerhet. Vi mäter mognaden i medlemsstaterna och kan säga att 22 medlemsstater är mogna, vilket innebär att deras indexresultat ligger runt 70. Två medlemsstater är avancerade och tre medlemsstater är etablerade, vilket innebär att de ligger något under mognadsnivån. Det högsta resultatet för en medlemsstat är 81 och det lägsta är 57. Det är omfattningen av mognaden inom unionen. Sedan 2024, vilket vi har observerat sedan den senaste rapporten om cybersäkerhet i unionen, är det naturligtvis att det har skett en ökad mognad inom sektorerna i allmänhet, i genomsnitt – något som återigen är värt att fira. Många av dessa investeringar drivs av regelverkskrav, av det ramverk som unionen har upprättat. Vi genomför regelbundna revisioner av kritiska enheter och de säger själva att det är den främsta anledningen till att de investerar i cybersäkerhet. Utan parlamentets lagstiftningsarbete hade dessa investeringar inte genomförts och unionens mognad hade inte nått den nivå den har idag. Jag tycker att det är något att fira. Det finns också ett större fokus på IT-säkerhet, säkerhet i IT-leveranskedjan och produktsäkerhet, delvis tack vare de nya lagstiftningsramar som parlamentet har infört. Vi har också försökt att bättre definiera processerna för hantering av cyberkriser inom unionen. Självklart dyker det också upp problem inom detta ekosystem. En av de största störande faktorerna under de senaste åren är framstegen inom avancerade AI-kapaciteter, som verkligen har påverkat förmågan hos kritiska enheter och medlemsstater att säkerställa motståndskraften i deras cybersäkerhetsposition. Om vi ser på EU:s cyberhotlandskap för 2026 bedöms nivån på cyberhot mot unionen som [11:36:30] Speaker 3 [EN] betydande, vilket innebär att intrångsverksamheten från hotaktörer fortsätter att vara betydande och varierad under 25 och 26 och hotlandskapet i sig blir alltmer komplext, delvis på grund av AI, och det vi också har sett är hotaktörernas förmåga att utnyttja AI:s kapacitet i sina offensiva operationer. När vi tittar på det politiska landskapet mognar det. Jag tror att det samtidigt finns tre samtida trender: implementering, vilket innebär att genomföra den unionslagstiftning som har antagits, främst NIS2, konsolideringen av CRA, vilket också innebär att vi undersöker hur vi kan stärka det rättsliga ramverket och kommissionen har naturligtvis föreslagit ett antal initiativ, inklusive en översyn av Cyber Security Act, som är myndighetens mandat, och förenkling, självklart undersöker vi sätt att eventuellt förenkla de lagstiftande processerna var god och gå vidare till nästa bild nästa bild tack nästa bild var finns bristerna och nu kommer tyvärr inte historien att vara lika positiv jag skulle vilja börja med kompetenserna Cybersäkerhet bygger på människor och cybersecurityexperternas förmåga att stärka gemenskapen och det vi har observerat är en växande klyfta mellan vad vi behöver när det gäller expertis och vad vi har när det gäller expertis de 8 % som ni ser på bilden är en ökning av kompetensklyftan som mättes av World Economic Forum mellan 24 och 25 och det är en global kompetensklyfta det handlar inte bara om EU och det är därför viktigt att vi förstår att det är en global kompetensklyfta eftersom cybersäkerhet är en global verksamhet det sker inte bara inom unionen och en växande global kompetensklyfta påverkar också unionen dessutom har vi naturligtvis AI som stör denna situation AI kräver mer och andra kompetenser från cybersecurityexperterna och ofta handlar det om kompetenser som vi ännu inte har [11:38:55] Speaker 3 [EN] det finns också en möjlighet och ett hot att AI ersätter vissa lager av färdigheter med AI-agenter. Det andra problemet jag vill fokusera på är sårbarheter, särskilt när det gäller frågor om IKT och försörjningskedjor. Störningarna som AI har orsakat har lett till en enorm exponentiell tillväxt i upptäckten och utnyttjandet av sårbarheter. Jämfört med samma kvartal förra året har det skett en ökning av sårbarheter med 315 %. Det handlar om svagheter som upptäcks i programvara, och AI:s förmåga att påskynda upptäckten och utnyttjandet är oroande. Det lägger ytterligare press, i synnerhet på försvararna inom cybersäkerhet. Det är vad vi ser ur ett tekniskt perspektiv. Å andra sidan, när jag tittar på de nationella strategierna, är en av de stora problemen bristen på samordning mellan de koordinerade policyerna för sårbarhetsrapportering som medlemsstaterna har antagit i sina strategier. Det här är ytterligare ett problem som kopplar till de två ämnen jag nämnde tidigare, eftersom om de nationella policyerna för koordinerad sårbarhetsrapportering inte är samordnade kommer vi inte att kunna rapportera sårbarheter på ett sömlöst sätt på unionsnivå. Slutligen är det också kopplat till mognadsnivån hos medlemsstaternas incidentresponsteam. Återigen bygger vi på det index som jag tidigare hänvisade till: resultatet av indexet är 54, vilket är ungefär mittemellan, men det genomsnittet säger inte så mycket om verkligheten. Mognadsnivån bland medlemsstaterna är mycket spridd – det finns länder med mycket hög mognadsnivå, men också ganska många medlemsstater med lägre nivå när det gäller incidentresponsteam. Och det här är ett problem när det kommer till att operationalisera hanteringen av sårbarheter på EU-nivå. Alla dessa små problem samlas till ett större problem i unionen, vilket minskar unionens förmåga att reagera och dess motståndskraft inför stora kriser. [11:41:39] Speaker 3 [EN] sektorerna. Jag sa redan på min första bild att vi har observerat en mognadsökning inom kritiska sektorer, och det stämmer. Men samtidigt, när vi tittar djupare, finns det skillnader mellan stora företag och små företag inom samma sektor. 27 procent av småföretagen har svårt att hitta resurser för att investera i cybersäkerhet – 27 procent av småföretagen som dessutom är kritiska ur NIS2-direktivets synvinkel. Jag skulle särskilt vilja lyfta fram några av de sektorer som ur vår synvinkel befinner sig i riskzonen, nämligen järnväg, sjöfart, offentlig förvaltning och rymdsektorn, där aktörer med lägre mognadsnivå har svårt att upprätthålla sin cybersäkerhetsberedskap. Det kommer jag att gå in på mer i min sista bild. För att ta itu med denna klyfta har vi – jag har gått för långt, förlåt – vi kallar det för Cybersäkerhetskompassen. Så var kan vi ta vägen när vi känner till gapen och vår mognadsnivå? Tillsammans med medlemsstaterna och kommissionen har vi tagit fram rekommendationer som verkligen fokuserar på att skifta implementeringen mot gränsöverskridande tillsyn och informationsdelning, sträva efter en högre mognadsnivå för krishanteringsgemenskaper och nätverk, stärka cybersäkerheten i hela leveranskedjan och investera i stöd för AI-kompetensutveckling när det gäller kompetens. Jag kommer att lämna denna bild här och jag är mycket tacksam för att få svara på alla era frågor. Ursäkta om jag har tagit lite för mycket tid – jag är inte perfekt. Ämnet är mycket känsligt, och det är synd att det inte är fler kollegor här, eftersom vi diskuterar detta ämne i alla våra medlemsstater varje gång vi måste kommentera vad som händer i vårt Europa och i världen. Det är mycket synd. Jag ger ordet till min kollega Angelica Nibbler för den första rundan. Ja, först och främst är rapporten egentligen redan nedslående när man får se de luckor som vi har att hantera här. Jag skulle gärna börja med två frågor. Dels har vi just upplevt att i stormarknaderna här har kylskåpens temperaturer höjts, vilket orsakade stor skada. Det var också en sak. [11:44:22] Speaker 3 [EN] generellt sett i Sverige, Finland, Frankrike, Tyskland och många andra medlemsstater har det inträffat incidenter. Kanske kan ni förklara hur det går till när en sådan här situation uppstår, ett konkret fall där flera medlemsstater drabbas, hur maskineriet sätts igång och hur det fungerar operativt hos er, om det har fungerat bra eller om det finns några lärdomar ni har dragit av det här konkreta exemplet där vi måste göra mer? Det andra ämne som jag gärna vill fördjupa lite mer är att ni med rätta påpekade att tack vare AI, artificiell intelligens, har möjligheterna att genomföra cyberattacker ökat exponentiellt. Vad betyder det konkret för vår politik? Vad måste vi göra mer? Vilka är förslagen och övervägandena? Hur ska vi gå vidare? Och framför allt, som ni sa: hur kan vi stödja våra små och medelstora företag ännu mer? Jag tror att det här verkligen är ett nyckelområde som ni arbetar med just nu. Jag skulle därför vara tacksam om ni kunde fördjupa ämnet AI lite mer och kanske också dela med er av en reflektion med tanke på den debatt vi just hade med era kollegor, inklusive fru Berg: hjälper initiativet »Made in Europe« till att täppa till luckorna i cybersäkerheten eller spelar det ingen roll? Tack, Angelica, och nu har ordet över till herr Geyer, ursäkta, jag måste gå nu, okej? Och Van der Leij, ja, tack så mycket, herr ordförande. Alltså i veckan möts våra nationella ledare äntligen för att diskutera AI. I er rapport såg jag att ökningen av artificiell intelligens också innebär en ökning av sårbarheter i vår cybersäkerhet. Jag noterade att fler än 10, tror jag, länder ännu inte har påbörjat genomförandet av de säkerhetsansvariga som de måste utse enligt [11:46:40] Speaker 3 [EN] AI Act. Kan ni precisera lite om vilka sårbarheter som ökar på grund av att de nationella regeringarnas bristande engagemang för att genomföra AI Act? Tack. Jag ger mig själv ordet. När det gäller några andra överväganden, i samma anda som Angelicas, är jag och ledamoten Nibbler mycket engagerade i Space Act och även i diskussionen med ledamoten Berek före er. Anslutning och cybersäkerhet är starkt sammankopplade. Hur kan vi stärka denna koppling ännu mer? Därför att risken för Europa, när det gäller arkitekturer med många myndigheter och många ingreppsområden, innebär att vissa problem måste ses inte bara på medlemsstatsnivå, utan också på EU-nivå, särskilt när det gäller dess interna styrning. För det andra: genomgången av direktivet NIS 2. I diskussionen om Space Act beslutade vi oss för att inte ingripa med en lex specialis för att undvika överlappande regelverk, men det berör givetvis ämnet. Vad är då ert krav när det gäller detta direktiv? Slutligen, den tredje punkten: ni betonade gapet i kompetens inom Europa och skillnaderna mellan medlemsstaterna – vissa är mycket medvetna om farorna, andra mindre. Vilka verktyg finns för att minska detta gap, särskilt inom cybersäkerhet? Hur kan vi stärka samarbetet mellan medlemsstaterna och europeiska myndigheter och bygga upp enhetliga kompetenser? För det är ett sätt att forma europeiska medborgare genom utbildning. Tack. Jag ger er ordet, tack, fru ordförande. Jag börjar med ledamoten Nibbler med en fråga som jag anser vara mycket relevant: vad kan vi lära oss av den här, låt oss säga, vågen av riktade incidenter när det gäller exempelvis kylskåp och deras missbruk? Jag tror att det finns flera lager som vi potentiellt kan undersöka. Jag börjar med det tekniska lagret och frågar: vad var egentligen [11:49:54] Speaker 3 [EN] orsaken till att hotaktörerna därefter kunde utnyttja det. Och det fanns två sidor: för det första handlar det om hanteringen av inloggningsuppgifter, eftersom tillverkaren hade gett en standardlösenord till alla produkter, vilket är en flagrant överträdelse av principen om säkerhet per automatik och säkerhet genom design – något som förstås unionen har tagit itu med genom cybersäkerhetsresiliensakten som träder i kraft den 1 december. Men dessa produkter finns redan på marknaden. Och för det andra fanns det en sårbarhet som sedan utnyttjades. Kombinationen av dessa två faktorer visar hur kritisk sårbarhetshantering är för resiliensen hos de produkter som placeras på den inre marknaden. Cybersäkerhetsresiliensakten, skulle jag säga, är tjugo år försenad, men bättre sent än aldrig. Och i det avseendet tror vi inom cybersäkerhetsgemenskapen att detta ramverk åtminstone i framtiden kommer att säkerställa att vi får mycket säkrare och mer motståndskraftiga produkter som cirkulerar på den inre marknaden. Problemet är naturligtvis det arv som finns: hur säkerställer vi att tillverkarna också vidtar nödvändiga åtgärder för att hantera äldre produkter – produkter som inte längre stöds? Det är en sida av det vi har observerat, där vi ser att det fanns ett problem med hur tillverkaren utformade och underhöll säkerheten för sin produkt. Den andra frågan är naturligtvis den operativa situationen: hur snabbt informationen utbyttes och delades mellan medlemsstaterna och de ansvariga myndigheterna – som i huvudsak är de nationella CERT:erna och CERT-nätverket. Det fanns en mycket hög nivå av kunskapsutbyte mellan medlemsstaterna, så jag kan inte säga att medlemsstaterna inte delade informationen. Frågan är dock: när myndigheterna i medlemsstaterna delar denna information, hur tas den sedan upp av de relevanta aktörerna inom de kritiska sektorerna själva? Vilka åtgärder vidtar de [11:52:26] Speaker 3 [EN] för att öka sin motståndskraft och om de gör det endast gentemot de nationella myndigheterna eller om det finns EU-breda informationsutbytesnätverk per sektor som de kan använda. Där identifierade vi brister. Alltså, när det gäller gemensam lägesmedvetenhet är detta ett område där ansträngningar kan göras för att säkerställa att information utbyts snabbare, inte bara via nationella kanaler utan också på EU-nivå, över olika sektorer. I det här specifika fallet var det viktigt eftersom det visar hur en enda produkt, som främst användes i livsmedelsbutiker och livsmedelsdistribution, också användes av sjukhus och vårdgivare. Det handlar alltså om en annan sektor. Utbyte av information mellan sektorer är därför en kritisk faktor som vi måste undersöka för att se hur vi kan säkerställa ett snabbare och mer effektivt agerande. Jag menar att kommissionen har föreslagit, inom ramen för översynen av mandatet för en mekanism, i synnerhet för ransomware-attacker – även om det inte var en ransomware-attack, men vi kan föreställa oss att liknande metoder skulle kunna användas av hot relaterade till ransomware –, ett system för tidig varning där ENISA skulle kunna skicka ut avgörande information till samhället och till kritiska tjänsteleverantörer om hur de ska skydda sig. Och det återigen i samarbete och samordning med de nationella myndigheterna. Jag tycker att de här mekanismer som kommissionen har föreslagit skulle vara avgörande för att förhindra att en sådan kris upprepas i framtiden och för att skydda Europa. Frågan om AI är förstås mycket relevant. En av anledningarna till att kommissionen naturligtvis har inrättat handlingsplanen för AI är... ja, dess betydelse. [11:54:42] Speaker 1 [EN] Lyft fram tre områden särskilt. För det första utnyttjandet – naturligtvis också i relation till de andra den ärade ledamots fråga — vad är problemet där, problemet är ju att när man använder AI-funktioner lyckas hotaktörer mycket lätt och snabbt hitta sårbarheter och svagheter i våra system, utnyttja dessa svagheter snabbt och lätt och därigenom skaffa sig en fördel. För försvararna kommer det inte att vara lika lätt att helt enkelt sätta in AI-agenter för att försvara sina nätverk, eftersom de också måste säkerställa säkerheten och motståndskraften i den tjänst de tillhandahåller. Att snabbt tillämpa en patch löser inte problemet, eller så kanske det inte gör det. Det kan till och med förvärra problemet. Försvararen är därför alltid i underläge i det här spelet. AI kan på lång sikt, naturligtvis, också vara en möjlighet för försvararen, eftersom AI till exempel kan hjälpa tillverkare att granska och validera att deras produkter inte har några sårbarheter innan de släpps på marknaden. Men på kort sikt handlar det tydligt om en offensiv strategi. Var ligger kriticiteten? För det första måste vi använda dessa funktioner för att skydda de gemensamma allmänna nyttigheterna i det digitala ekosystemet, nämligen öppen källkod. Det finns miljontals bibliotek med öppen källkod; alla används av produktillverkare eller tjänsteleverantörer. Inte alla underhålls ordentligt. De så kallade ”föräldralösa biblioteken”, det vill säga de som används men inte underhålls, är de kritiska. Vi måste anstränga oss för att säkra dem. Kommissionen har tagit fram en specifik handlingsplan på detta område. Vi följer den och koordinerar den med medlemsstaterna för att säkra de kritiska öppen-källkods-aktiva inom det tillgängliga tidsfönstret. Men vi kan inte säkra allt. Det kräver pengar och människor, och det är just det vi saknar. [11:57:07] Speaker 1 [EN] Så klart måste vi göra svåra val där. Men vi gör vårt bästa för att se till att europeiska tjänsteleverantörer som ingår i den offentliga förvaltningen är bättre rustade för att hantera den här stormen. Den andra frågan handlar förstås om kapacitet. Och återigen kommer jag att följa handlingsplanen för AI genom att säga att kommissionen har förutsett att man tillsammans med Gemensamma forskningscentret ska inrätta ett testlabb för europeiska aktörer, företag och kritiska tjänsteleverantörer så att de i framtiden kan utnyttja dessa kapaciteter för att testa sina produkter och tjänster och säkerställa att de har tillgång till dem när det behövs. Sedan finns det förstås också frågor som ligger utanför handlingsplanen och som handlar mer om industriell politik och Europas förmåga att skapa ett ekosystem där europeiska utvecklare i framtiden kan träda in och tillhandahålla denna typ av kapaciteter. Jag hoppas därför att jag har besvarat inte bara frågan från fru Niebler utan också frågan från den hederlige herrn som just har lämnat salen. När det gäller frågorna från ordföranden, mycket bra. Jag menar, vi har tid, så jag tar lite tid på mig att utveckla dem. För det första, i cyberberedskapsutskottet, är det sant att vi har många plattformar, nätverk och gemenskaper. Och cybersäkerhet är ingen enkel eller, låt oss säga, rak väg. Därför att den omfattar många olika sektorer – produktionsföretag, forskarsamhället, utbildare med flera – behöver vi att de olika gemenskaperna spelar samma spel, som ur vårt perspektiv är cybersäkerhetsspelet. Det kräver mycket koordinerings- och samarbetsinsatser. Det kräver också en mentalitet för att skapa en cybersäkerhetskultur kring dessa frågor. Jag är inte någon stor anhängare av att allt ska enas, för jag tror inte att det är svaret. Men jag tror att det att hitta en gemensam vision och en gemensam strategi definitivt hjälper. Och det är här som EU:s cyberberedskapsstrategi blir mycket användbar. [11:59:26] Speaker 1 [EN] När det gäller NIS2 och dess översyn vill jag inte kommentera alltför mycket. Jag kan bara avslöja en sak: att mina väljare, det vill säga de nationella cybersäkerhetsmyndigheterna, när direktivet hade antagits, kom till mig och klagade främst över varför direktivet inte är en förordning. Vilket jag tyckte var ganska intressant. Men jag tror att det finns en strävan att hitta sätt att genomföra EU:s ramverk för cybersäkerhet på ett mycket mer effektivt, enhetligt och sammanhängande sätt. Men finns det då ett behov av specifik lagstiftning om cybersäkerhet utöver det horisontella skiktet? Jag tvivlar. Jag ska bara ge er några exempel. Finns det någon skillnad mellan en incidentrapport som inträffar i energisektorn när det gäller cybersäkerhet, eller på ett sjukhus till exempel? Incidenten bör rapporteras på ett liknande sätt. Sårbarheten bör hanteras på ett liknande sätt. Självklart med beaktande av de olika sektorernas olika sammanhang. Cybersäkerhetsprinciperna förändras inte från sektor till sektor. Tillämpningen kan förändras, men principerna förblir desamma. Därför förespråkar vi ur ett cybersäkerhetsperspektiv ett horisontellt tillvägagångssätt för cybersäkerhet, ett förenklat enhetligt tillvägagångssätt i nätet för hur de centrala principerna för cybersäkerhet ska genomföras, oavsett om det handlar om incidentrapportering eller sårbarhetshantering. Kommissionen har faktiskt följt samma tillvägagångssätt med förslaget om en enda ingångspunkt inom ramen för digitala paketet, till exempel. Slutligen kompetenserna. Vilka verktyg kan vi erbjuda? Om jag visste svaret på den frågan skulle jag förmodligen inte sitta på den här bänken. Jag skulle starta ett företag och utnyttja den kunskapen. För det vi har sett hittills är att det kräver insatser på olika nivåer. Ett av de verktyg vi måste tillämpa är koordinering och förståelse för vart vi är på väg så att olika nivåer och olika myndigheter kan fatta ändamålsenliga beslut inom samma ramverk eller gemensamma vision. [12:01:50] Speaker 1 [EN] Det vi har sett hittills är att allt fler kritiska aktörer i kritiska sektorer, i stället för att anställa cybersäkerhetsexperter, samarbetar med externa leverantörer av hanterade cybersäkerhetstjänster för att få dessa tjänster utförda. Men dessa leverantörer av hanterade cybersäkerhetstjänster behöver i sin tur kvalificerade cybersäkerhetsexperter för att kunna tillhandahålla tjänsterna. Det finns alltså ett behov av mer harmonisering, kanske också av konsolidering, så att det finns liknande nivåer av tillit på marknaderna, så att vi kan lita på olika leverantörer av cybersäkerhetstjänster. Vi kan också lita på olika system för kompetenscertifiering och attestering. På så sätt kan tjänsterna bättre röra sig över gränserna, tjänsteutbudet förbättras och tilliten öka. För återigen – ingen medlemsstat kan göra detta ensam. Ingen sektor kan göra detta ensam. Det krävs ett gränsöverskridande, internationellt samarbete på området. Och kompetens är egentligen det område där detta samarbete sker. Om vi alltså inte känner till nivån på en tjänsteleverantörs kompetens från en annan medlemsstat, kommer ekonomin att tveka att använda sig av dessa tjänster. Motståndskraften kommer då att minska. Jag skulle säga att tillitsramar är ett av de verktyg som finns inom kompetensområdet. Gemensamma attesteringar och certifieringssystem skulle kunna hjälpa till. [12:03:40] Speaker 2 [EN] Tack också för övervägandena. Det skulle faktiskt kunna öppna en ny debatt. Några andra kollegor ville ta till orda. Ja, varsågod. Gonçalves, ordet är ditt. [12:03:53] Speaker 1 [EN] Tack, herr ordförande, och allt gott. Tack också till herr Lapassart för det arbete som ANIS utför. Jag hoppas att vi inte behöver vänta på ett startup-företag för att lista ut vilka verktyg vi kommer att behöva i framtiden för offentliga institutioner. Och jag tycker att vi i denna fråga måste ta itu med vad som har hänt i Europa under de senaste veckorna. Det är något vi återkommande talar om i denna parlamentet. Men dessa hybrida störningar har drabbat olika länder och olika medlemsstater. Supermarknader, och jag tycker ännu viktigare, blodbanker har utsatts för extern manipulation som har orsakat betydande lagerförluster. Och inte att glömma de falska bombhoten på flera flygningar inom Europeiska unionen. Alla dessa händelser rör sig i en gråzon där skada orsakas utan att överskrida tröskeln för en konventionell konflikt, och alla kräver en allvarlig bedömning av vår cyberberedskap. Det är något vi har talat om under det gångna året om hur företag faktiskt har anpassat sig till dessa scenarier. Men jag skulle förmodligen ha tre frågor till er. För det första, med tanke på de specifika sårbarheterna, vad skulle ANIS högsta prioritet och rekommendation vara för att förbättra Europeiska unionens motståndskraft? För det andra, anser ni att vi står inför en brist på lagstiftning, eller handlar det bara om implementering av operativ teknik? Och för det tredje, men minst lika viktigt, när det gäller ledande och högkvalitativa cybersäkerhetstjänster: är Europa huvudsakligen beroende av externa entreprenörer, eller är vårt ekosystem tillräckligt utvecklat? Tack. [12:05:37] Speaker 3 [EN] Tack. Så försöker jag besvara frågorna så som de ställdes. Det kan finnas olika synvinklar från vilka man kan se på samma problem. Jag har redan förklarat för fru Niebler myndighetens syn på säker design och säkerhetsinställningar som standard i produkter som cirkulerar på den inre marknaden. En fråga som jag tycker att förordningen om cyberresiliens ställer rätt och slätt inom ramen för produkttillverkarnas ansvar att lösa. Naturligtvis finns det områden där myndigheter som ANISA kan hjälpa till genom att ta fram specifika riktlinjer för produkttillverkare – hur kan de säkerställa att deras produkter också utformas på ett säkert sätt. Vi har nyligen publicerat en handbok för produkttillverkare, särskilt för små och medelstora företag, för produktingenjörer som inte är säkerhetsexperter – hur de kan utforma sina produkter på det säkraste sättet och upprätthålla denna säkerhet under hela produktlivscykeln. Om man alltså tillämpar dessa steg, och de är inte särskilt komplicerade, kan man säkerställa en rimlig säkerhetsnivå för sina produkter. Åtminstone rimlig ur självutvärderingens synvinkel som förordningen om cyberresiliens kräver. Nu är detta ett avgörande element, eftersom vi alla är beroende av produkttillverkarna att faktiskt implementera säker designkoncept, inte bara att säga att vi gillar säker design, utan att faktiskt genomföra det i praktiken. Och detta är nyckeln som kommer att avgöra om den inre marknaden i framtiden kommer att vara mer pålitlig och motståndskraftig eller inte. Vi har därför lagt ner mycket arbete på att hjälpa produkttillverkarna, de europeiska produkttillverkarna förstås i första hand, men våra riktlinjer är gratis för alla och kan tillämpas globalt. Vi står också redo att hjälpa till med tekniska specifikationer, där en teknisk specifikation i princip är en sorts mini-standard. Även med standardiseringsorgan för att säkerställa att standarderna finns, och jag vet att det nu läggs stora ansträngningar för att säkerställa att alla standarder för produkten [12:08:11] Speaker 3 [EN] tillverkarna kommer att levereras i tid. När CRA träder i kraft den 1 december 2027. Det finns alltså saker som vi kan göra för att hjälpa dem, men slutligen ligger ansvaret hos tillverkarna – de som släpper ut, underhåller och cirkulerar produkter på marknaden. Och naturligtvis är den kritiska komponenten för oss mjukvaran när vi talar om cybersäkerhet. Produkten innehåller alltså en digital komponent. Den styrs av mjukvara, och den mjukvaran måste också utformas på ett säkert sätt. Här kommer AI in igen, och vi vet redan att majoriteten av mjukvaran, majoriteten av den kod som skrivs idag, skrivs med hjälp av AI. Kodutvecklarna använder alltså AI-funktioner för att skriva kod. De använder komponenter från andra, och det är också ytterst viktigt att vi vet hur vi på ett säkert sätt kan använda AI för att skriva säker kod. Det är återigen ett område där myndigheten kan hjälpa till och har tagit fram riktlinjer. Så jag håller just nu på med en reklamkampanj, men titta verkligen på ANISA:s webbsida om ni är en kodskrivare eller produkttillverkare. Vad fattas, fattas det lagstiftning eller implementering? Enligt min mening, när det gäller lagstiftning, är det rättsliga och politiska ramverket för cybersäkerhet, som också framgår av rapporten om cybersäkerhetens tillstånd, mer eller mindre komplett. Det finns inga tydliga luckor. Naturligtvis, eftersom ekosystemen förändras och är i ständig rörelse, måste man ibland lägga till ett specifikt element. Det vi kan göra är konsolidering och förenkling. Jag tror att jag inte kan säga det tillräckligt ofta, men jag tror verkligen att det inte finns olika sätt att rapportera en incident eller en sårbarhet jämfört med sektorerna. Vi behöver alltså inte 20, 30, 40 olika sätt att göra det. Det finns ett enkelt sätt, och det enkla sättet ska fungera. Och jag skulle också vilja hänvisa till revisionsrättens rapport som publicerades för några veckor sedan, där det stod att ramverket för incidentrapportering, ramverket för situationsmedvetande, motorn i Europa som har införts har mycket [12:10:38] Speaker 3 [EN] Sand i det. Så det kan inte fungera smidigt. Och en del av den sanden är förstås de olika sätt på vilka saker genomförs, de olika uppfattningarna. Förenkling av det rättsliga ramverket är därför en mycket viktig drivkraft. Likaså konsolidering, så att vi bättre förstår vem som är ansvarig, vem som bör ta hand om det. Men huvuddelen av ansträngningarna bör gå till att genomföra det vi redan har beslutat. Att säkerställa att det också får genomslag ute i verkligheten. Och det är där som ANISA kommer att agera och jag är glad att jag som företrädare för en myndighet också kan bidra till att stödja medlemsstaterna i genomförandet av det rättsliga ramverket, stödja produkttillverkarna i tillämpningen av det lagstiftande ramverket, men också stödja de kritiska enheterna och kritiska sektorerna som omfattas av NIS2. Så att de implementerar det lagstiftande ramverket på ett effektivt sätt. Jag har skrivit något i slutet, men jag kan inte skriva – jag kan inte ens läsa min egen handstil – så jag ber om ursäkt för det oläsliga. [12:11:41] Speaker 2 [EN] Ja, ursäkta, cybersäkerhetstjänster i spetsen och med hög hand om du tror att vi redan har utvecklat vårt eget nätverk eller huvudsakligen förlitar oss på en extern entreprenör. [12:11:55] Speaker 3 [EN] Det stämmer, det finns två sätt att se på det. Jag menar, det beror också på tjänsterna, men ANISA verkar också på uppdrag av Europeiska kommissionen med att förvalta den cyberreserven. Och sättet vi förvaltar den cyberberedskapsreserven på är i huvudsak att vi samarbetar med betrodda hanterade cybersäkerhetstjänsteleverantörer, så att när medlemsstaterna känner att de behöver stöd för att hantera specifika incidenter eller behöver stöd för att öka motståndskraften hos kritiska enheter som enligt deras egna hot- och riskbedömningar är mål, engagerar vi privata tjänsteleverantörer så att de kan hjälpa dessa medlemsstater. Nu är alla dessa privata tjänsteleverantörer som vi samarbetar med europeiskt ägda och kontrollerade. Så vi använder europeiska skattebetalares pengar till europeiska företag för att hjälpa europeiska företag. Och vi har inte sett att det finns ett betydande marknadsglapp, att det inte finns tillgång till en specifik tjänst med europeiska förmågor. Utifrån det här kan jag säga att jag inte ser något observerbart gap på det här specifika området. Naturligtvis vet vi att det kanske finns andra områden där vi måste se till att Europa har tillräckliga kapaciteter, vare sig det handlar om att ha tillräcklig datorkraft för att faktiskt kunna använda de allra främsta AI-modellerna eller att modellerna själva utvecklas i Europa. Det är ytterligare ett lager av tjänster som ANISA hittills inte har engagerat sig så mycket i. Men genom AI-handlingsplanen sätter vi nu, tillsammans med Gemensamma forskningscentret, upp ett testlabb som ska ge oss information om kapaciteterna och hur långt den europeiska marknaden ännu behöver komma. [12:13:57] Speaker 1 [EN] Tack så mycket. För denna intressanta utväxling av synpunkter, om ingen har något mer att tillägga, har vi avslutat vårt kommittémöte för i morgon och vi ses i eftermiddag. Tack så mycket. [12:14:16] Speaker 2 [EN] Tack.