Brussels Live · Presskonferens 2026-11-06
Automatiskt transkriberat och översatt från originalljudet. Fel kan förekomma.
Maskinöversättning. Originalet gäller.
Oberoende tjänst, inte knuten till Europaparlamentet eller Europeiska kommissionen. Källa: © Europeiska unionen.
AI-generated: Transcripts, translations and summaries on this site are generated automatically by AI: speech recognition (Soniox), machine translation and summaries (Mistral AI). Not edited by humans before publication. EU AI Act, Article 50.

[08:36:08] Speaker 2 [EN]
Vad är diagnosen? Hur skulle ni beskriva var vi befinner oss idag? Får jag börja med er, minister Jonsson?

[08:36:16] Speaker 3 [EN]
Ja. Vi befinner oss i en mycket allvarlig situation för europeisk säkerhet på grund av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och det vi ser är att Ryssland kanske inte är så starkt som vissa har antagit, men det gör det inte mindre farligt eftersom det har en benägenhet att ta stora politiska och militära risker, det visar en stor grad av brutalitet, inte minst inom Ukraina och just nu har den vissa taktiska fördelar, framför allt när det gäller produktionen av ballistiska robotar, när det gäller jetdrivna Shahed-droner eller Gepard 2, och det gäller även glidbomber, vilket gör att våra ukrainska vänner för närvarande har mycket utmanande förhållanden när det gäller långdistansanfallsförmåga. Samtidigt har Ryssland förstås höga ambitioner att återuppbygga sina väpnade styrkor och, så att säga, återvända i större skick, och kan då komma upp i så mycket som 1,5 miljoner soldater. Och naturligtvis kommer de där de i dag har brigader att växa till divisioner, där de har divisioner kommer de att växa till armékårer och så vidare. Det kommer med största sannolikhet att ske en betydande militär expansion från Rysslands sida. det är därför så viktigt att européerna kan omvandla sin ekonomiska tyngd till stridskraft i dessa utmanande tider och göra det snabbt utifrån överenskommelsen i Haag. Sista punkt, naturligtvis, det vi också ser, är Rysslands benägenhet att ta större risker när det gäller dessa hybrida operationer – jag tänker på allt från desinformation till det cyber-elementet eller CNA och CNE, och vi ser också sabotageåtgärder, som i Leipzig i Tyskland, i Polen och Estland, för att nämna några.

[08:38:04] Speaker 2 [EN]
Tack så mycket, minister Jonsson. Kommissionär Kubilius, vad skulle ni vilja tillägga när ni beskriver vår säkerhetsmiljö?

[08:38:12] Speaker 4 [EN]
Nå, jag. Först och främst ett stort tack för inbjudan, och jag kollade precis på hela konferensens titel, den nya världsordningen, och jag sa: kanske borde vi kalla det den nya världsordningen. Ni, och mer precist, ni, var vi befinner oss, och det betyder, ni, i dessa stora omvälvningar världen över, det som verkligen behövs är en europeisk ordning. Ni vet, inom Europa och möjligheten att, vet du, på ett bredare sätt utstråla någon form av denna makt. Alltså definitivt det som ministern sa, kanske ser vi alla det här, vi ser de här stora elementen. Ryssland är, som ni vet, den sista på den europeiska kontinenten som för en neoimperial krig mot Ukraina, det är mycket tydligt. Och, ni vet, vår uppgift är ju naturligtvis att avskräcka Ryssland, men jag skulle ändå säga att den nivå som vi har lyckats uppnå under de här, ni vet, flera år inte avskräcker Ryssland så som vi skulle önska. Ni. Ryssland trappar upp, nästa år måste vi komma ihåg att Ryssland kommer att öka sin krigsbudget med 30 % till 180 miljarder euro, och jag minns mycket väl från mina år som premiärminister att man i den här regionen, vet ni, inte kan jämföra nominella siffror, man måste jämföra köpkraftsparitets-siffror. Och om man tillämpar den här jämförelsemetoden på Rysslands 180 miljarder euro i krigsbudget kommer man fram till de belopp som Ryssland avser att spendera nästa år, det vill säga 500 till 550 miljarder euro. Det är en summa som motsvarar vad hela Europeiska unionen är villig att spendera på försvaret, och kanske till och med lite mer. Och vi ser att Ryssland fortfarande har kapacitet att innovera, att modernisera drönare eller vad de än använder och till och med att skala upp produktionen. I fjol kunde de tillverka omkring 1 000 ballistiska robotar, i år är de redo att tillverka eller kommer kanske att nå upp till 2 000, och ni vet att vi på europeisk sida inte tillverkar några ballistiska robotar alls. Så ser läget ut. Den andra faktorn är naturligtvis våra transatlantiska partner, som inte är kopplade till val, utan i allmänhet.

[08:40:42] Speaker 4 [EN]
deras strukturellt tydliga agenda att alltmer förskjuta sig mot Indo-Pacific, orsakerna är tydliga: Kinas framväxt och för att mildra den växande makten kommer de att omfördela sina resurser till Kina, som general Alexis Grinkiewicz säger. Om Ryssland och Kina samtidigt skulle bestämma sig för att inleda någon form av större aggressionskrig skulle USA inte kunna täcka båda fronterna. Det är därför de ber oss ta det främsta ansvaret för det europeiska försvaret, vilket återigen ställer mycket tydliga krav på oss. Det vi nu måste göra står mycket tydligt på vår agenda som en prioritet. Naturligtvis stöd till Ukraina från ena hållet och, ja, Ukrainas stöd till oss från den andra. Jag menar att vi ska lära oss så mycket som möjligt av Ukraina för att verkligen öka våra egna försvarsförmågor. Och det är precis vad som nu står högst upp på vår agenda. agendan, men för att uppnå denna så kallade försvarsberedskap 2030 behöver vi tre pelare för denna försvarsberedskap: en materiell pelare, det vill säga produktion, finansiering, upphandling och liknande, där vi redan gör mycket, men inte allt går som det ska. den nivå som vi vill uppnå här var mycket viktig, nämligen rapporten från Europeiska försvarsbyrån som varnade för att vi kanske inte kommer att nå målet till 2030. Därför måste vi dra slutsatser. Men utöver den materiella försvarsberedskapen – och det hänger mycket nära samman med den – är det det jag kallar institutionell försvarsberedskap. Tack för några av era rapporter om säkerhetsrådet och liknande frågor som vi diskuterar nu. Och det sista är det jag kallar politisk försvarsberedskap: hur vi kan bevara vår politiska vilja att försvara oss, stödja Ukraina när Ryssland just nu angriper vår politiska vilja med alla sina hybrida medel.

[08:42:46] Speaker 2 [EN]
Tack så mycket. Jag menar, ni är den första kommissionären med den här specifika rollen inom försvar och rymd, och naturligtvis har vi sett ett antal initiativ, särskilt sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina för nästan fem år sedan. Så om vi tittar på de åtgärder och den utveckling som skett inom Europeiska unionen, men också i Europa i vidare bemärkelse, vilka skulle ni säga är de viktigaste och mest betydelsefulla steg som vi hittills har tagit?

[08:43:15] Speaker 4 [EN]
Jo, jag skulle säga, alltså, redan från början har jag sagt att vi inom europeisk försvar behöver en storstegsstrategi. Vi kan inte tillåta oss gradvisa, alltså, förändringar. Så vi har gjort något som vi kan kalla ett finansiellt storsteg: både medlemsstaterna och vi som EU-institutioner har kommit överens med Nato om att öka våra försvarsutgifter till 3,5 procent för kärnförsvar, sedan 1 5 för något som rör försvaret och bara för att räkna ut för att förstå vad det innebär. Om vi räknar ut hur mycket medlemsstaterna kommer att spendera fram till 2035, när de når det här målet, är det mycket enkel matematik – vi landar i ett ganska imponerande tal. Det handlar om cirka 6,8 biljoner euro. Biljoner, inte miljarder. Därefter har vi infört de så kallade nya finansiella instrumenten, såsom SAFE-lån, den nationella undantagsklausulen och stödlån till Ukraina. Det är verkligen viktiga instrument som fungerar bra, och vi föreslår givetvis i nästa fleråriga budgetram fem gånger högre utgifter för försvar och rymden. Jag kan upprepa min uppmaning till regeringarna att stödja detta – det är verkligen viktigt, ni vet, löften. Ja, från regeringarna är det bra, men vi måste också förstå hur det här konkret slår igenom och hur ansvaret för försvaret i Europa är fördelat. Så om vi skulle få de här, alltså, 130 miljarder euro för rymden och försvaret, kan vi föreställa oss att vi kanske kommer att få en fördelning på 50–50 % för rymden och försvaret. Det innebär att försvaret kommer att få omkring 65 miljarder euro eller något sådant, och om man jämför 65 miljarder euro med 6... 8 biljoner euro i nationell försvarsutgifter, vet ni, då ser man skillnaden och vilken roll det är. Vi kan uppmuntra medlemsstaterna att spendera sina stora summor pengar på ett klokt sätt. Det är vår roll. Och det är det vi, vet ni, är. Jag säger alltid: pengar i sig är bra, men vi försvarar oss inte mot vad som helst, mot drönare och sådana saker. Så då måste vi titta på produktionen. Vet ni hur det ser ut med produktionen och jag skulle säga

[08:45:40] Speaker 4 [EN]
jo, i vissa fall ökar vi produktionen väldigt snabbt, olika branscher mår bra. De svenska branscherna mår bra. Men återigen, vi måste också inse att utmaningarna framför oss är stora, som alltid större än de utmaningar som vi har lyckats övervinna. Ett exempel. Nu arbetar vi med Ukrainastöds­lånet. Det går via våra tjänster, via mina tjänster. Vi hanterar alla dessa kontrakt med ukrainarna mycket effektivt, ett instrument som ukrainarna säger är det bästa instrument de har i allmänhet i stödmekanismerna. I år kommer vi att leverera finansiering till Ukraina på 28,3 miljarder euro av de 60 miljarderna. Kontrakterna kommer från Ukraina. Och hälften av det beloppet, cirka 15 miljarder, kommer att gå till produktionen av drönare. Ukrainarna är riktigt bra på att producera och de måste producera för att matcha Ryssland med omkring 10 miljoner drönare. Det är en enorm mängd. Vi måste förstå vad det innebär. Det handlar om omkring 30 000 drönare per dag. Men ryssarna producerar samma mängder, som ni vet. Alltså det är vad vi kommer att stå inför. Vi producerar i Europa omkring 1,5 miljoner drönare. Så än en gång måste vi förstå att Ukraina är berett att spendera omkring 10 miljoner, 10 miljarder euro på luftförsvar och missilförsvar. Av det här går 8 miljarder till europeiska producenter, 2 miljarder till producenterna av PAC-3, men det är en annan historia. Det råder stor brist på PAC-3 Patriot-robotar, men av de 8 miljarderna 8 miljarder euro, som vi vet, som vi är beredda att finansiera, för att ukrainarna ska kunna köpa utrustning som tillverkas av europeiska producenter. företag för luftförsvar och missilförsvar – kontrakterna är, som ni vet, vad europeiska företag kan åstadkomma. Kontrakten löper i 28–29 år. Det är verkligen mycket oroande för oss. Det betyder att vi fortfarande ligger kvar i vår försvarsproduktion och inte ens tillgodoser Ukrainas behov. Jag talar inte ens om våra egna behov. Därför är det avgörande att skala upp vår produktion.

[08:48:02] Speaker 4 [EN]
Och jag kommer kanske inte att gå in på detaljerna av vad vi måste göra. Jag ser flera ämnen. Ett av dem är ett stort strukturellt problem, nämligen fragmenteringen av vår försvarsindustri. Jag kommer inte att upprepa alla rekommendationer från Mario Draghis rapport om detta. Men det här är verkligen – verkligen skapar, som ni vet, någon sorts begränsningar för hur mycket vi kan uppnå när vi skalar upp produktionen utan våra ansträngningar för att minska fragmenteringen på marknaden. Och för det andra, naturligtvis, vad industrierna börjar lära sig och vad ukrainarna visar som ett exempel. Och kanske ger till och med ryssarna ett gott exempel. Våra industrier säger: kanske är vårt problem att vi som industrierna säger att vårt problem troligen är att vi som bransch är för mycket inriktade på det som de kallar haute couture-produktion – mycket avancerad tekniskt, mycket dyr och omöjlig att skala upp. Och de säger att de måste skifta, utan att glömma haute couture, ni vet, mycket mycket avancerad teknik, ni vet. måste de gå över till det som de kallar för 'good enough production'. Ni vet att det inte är så tekniskt komplicerat, men det uppfyller ändå målen. Det är billigare och mycket lättare att skala upp produktionen. Så det här är, skulle jag säga, flera av de här sakerna, vet du, som vi måste lära oss och vi måste också lära oss hur vi bygger våra paneuropeiska projekt. Därför att fragmenteringen är en ganska stor uppgift för oss att lära oss att bygga paneuropeiska projekt, och det är därför vi har kommit med dessa europeiska försvarsprojekt av gemensamt intresse, EDPCI:erna, som ett nytt instrument för att också försöka föra oss samman.

[08:49:44] Speaker 2 [EN]
Ministern, ni är din tur. Vilka anser du vara de viktigaste åtgärder som har vidtagits, både med ett tillbakablickande perspektiv och nu, med tanke på var vi står idag?

[08:49:51] Speaker 1 [EN]
Nå, jag kan väl titulera mig som CSTP-historiker. Ni vet att jag skrev min doktorsavhandling om det här ämnet för ungefär 20 år sedan. Jag har varit ganska kritisk till hur det har utvecklats, men det har förändrats. Så för att dela upp det, så har EU aldrig kunnat påverka den militära styrkan, men nu kommer det att göra det. Men låt mig säga att jag tycker att det finns två verkligt banbrytande prestationer från EU:s sida. Den första är EPF och EPF var oumbärligt i början för att motivera medlemsstaterna att förse ukrainarna med militär utrustning, eftersom de visste att den skulle ersättas. Jag tycker att det var en mycket betydelsefull milstolpe. Den andra är förstås EU-lånen, eftersom det är det som har hållit ukrainarna i strid när amerikanarna slutade att donera finansiellt och militärt till den ukrainska sidan, bortsett från POL-paketen som vi köper från amerikanarna och som de inte har berättat för oss om. Dessa saker har verkligen varit historiska bedrifter, tror jag. Det här har varit mycket, mycket betydelsefullt, som ni vet, vi är också mycket öppna för att också titta på de immobiliserade ryska tillgångarna, om så är fallet, eftersom det är en svensk position i frågan. Det har spelat en mycket betydande roll för att säkerställa att européerna kan stödja ukrainarna, också med EU-lån. Den andra frågan är att öppna upp stabilitetspakten. Det har framställts som att det ger Europa ytterligare 800 miljarder euro. Det är medlemsstaternas pengar, men det är ändå 800 miljarder. Jag tror att om vi avvecklar den här nedsättningen var medlemsstaterna både kapabla och förhoppningsvis villiga att leva upp till åtagandena att nå 5 %, varav 3,5 % kommer att gå till kärnförsvarsutgifter. Så tillsammans med SAFE-lånen, som jag anser vara betydande, även om Sverige som ni vet har en låg statsskuld och inte är med i SAFE, välkomnar vi ändå SAFE. Så jag tycker att de, jag tycker också att EU gör viktiga saker, såsom samarbete inom FoU, reglering av industrin och ni har ett jätteviktigt jobb inom försvarsområdet med omnibusförsvarslagstiftningen.

[08:52:08] Speaker 1 [EN]
ni vet att det säkerställer att vi kan avreglera och minska byråkratin, nu pågår också en översyn av upphandlingsdirektivet, dessa frågor är viktiga också för styrkeposturen och militär utrustning och kan säkerställa att EU och Nato har en kompletterande roll. Naturligtvis är Nato den främsta garantin, naturligtvis när det gäller Artikel 5 och kollektivt försvar, men EU kan faktiskt stödja detta. Och jag tycker att det faktiskt har varit en god koordinering för att säkerställa att SAFE-lånen och de åtgärder vi vidtar där är någorlunda väl samordnade med Nordstjärnan i vår militära uppbyggnad, som kommer att vara det förmågemål som Nato har gett oss.

[08:52:52] Speaker 2 [EN]
Men kanske vi ändå stannar kvar vid den här lilla frågan: hur organiserar vi oss. Jag menar, som ni sagde, för oss var det ju en stor förändring i säkerhetspolitiken att gå med i Nato till följd av det ryska angreppet. Men det här är ju en evig fråga om, vet du, hur vi ska dela upp ansvaret lite grann. Och skulle ni kanske kunna utveckla det här lite mer, Paul, hur du ser på det? Vet du, vad borde EU:s mer specifika roll vara när det gäller försvar och kanske också den vidare beredskapsagendan? Hur ser du det i relation till eventuella farhågor om NATOs framtida roll?

[08:53:33] Speaker 1 [EN]
Absolut. Och sedan mycket kortfattat perspektivet från norra flanken, som ligger mig mycket varmt om hjärtat, men det man åtminstone ser i den norra flanken är att säkerhetsmiljön har fullständigt förändrats sedan Sverige och Finland gick med i Nato, särskilt när det gäller militär planering. Detta har förvandlats från en region av oförutsägbarhet till förutsägbarhet eftersom vi nu är integrerade taktiskt, strategiskt och operativt i NATOs försvarsplan. Då kan vi verkligen få fäste för nordiskt försvarssamarbete. Jag brukade säga att det nordiska försvarsamarbetet var ett försvarsarbete för fredstida lösningar, men nu känner jag mycket mer fart i det. Vi kan skapa alla dessa nya partnerskap, som med ubåtar med Polen och så vidare. Så det har hänt, men EU spelar en viktig roll och vi följer upp detta, till exempel genom ASEP, som har varit betydelsefullt. Tack vare det har vi under de senaste åren kunnat tredubbla produktionen av 155-millimeters artillerigranater. Jag tycker att det är en mycket betydande prestation. Vi använder EDIR-finansiering för att åka till KTH; vi var på KTH igår. Också. Vi inrättar ett center för excellens eller ett svenskt center för excellens för tillverkning av denna nitrocelluloskrutt. Jag tycker att det finns många exempel, jag tycker också att när det kommer till samarbeten och att se till att det här är mitt råd: att se till att de förslag som kommer från kommissionen är väl utformade och väl anpassade, för annars lägger försvarsministrarna mycket tid på att diskutera alla dessa detaljer och vi går till dessa ministermöten och tappar bort helhetsbilden eftersom vi också pratar om teknikaliteter. Ja, för det är just nu en lavin av initiativ från EU:s sida och det påverkar säkert det vi diskuterar i FAFC.

[08:55:30] Speaker 2 [EN]
Herr Capitas, när ni var i Salem i vintras på säkerhetskonferensen hade ni de idéer som ni nämnde: det borde ske en stor förändring inom europeiskt försvar. Ni talade om behovet av en europeisk säkerhetsråd. Och ett antal andra institutionella innovationer. Nu ser vi, liksom också kommissionens ordförande, fru von der Leyen, har stött denna idé om en europeisk säkerhetsråd. Och även arbetet med en europeisk säkerhetsprotokoll, som är ett sätt att hantera ett antal av dessa hot som kanske ligger under vissa trösklar. Kan ni förklara lite mer varför ni ser behovet av att också fundera över hur vi arbetar med säkerhet i Europa i det här sammanhanget?

[08:56:13] Speaker 1 [EN]
Tack så mycket. Mycket bra fråga och även den tidigare frågan till Paul. Ni vet, jag saade i Salem, väldigt enkelt, att vi behöver en stor finansiell smäll, vi behöver en stor industriell smäll, men jag sa också att vi behöver en stor intellektuell smäll när vi utvecklar vår försvar. Beredskapen, och som jag sade, när det gäller beredskapen inom försvaret, ser jag dessa tre pelare – materiell, institutionell – som mycket viktiga. Vi börjar nu att beröra den här frågan, men vi måste gå mycket djupare in i den och sedan även den politiska dimensionen. om hybrida system, vet du, och det jag talar om är den institutionella försvarsberedskapen. Jag försöker verkligen förstå var vi står på lång sikt, vet du. Och jag ser att vår generation och den yngre generationen kommer att genomgå två stora transformationer samtidigt, vet du. Den första är det som jag kallar en transformation som sker en gång vart hundrade år. Och den andra, som sker en gång vart femhundrade år, eller kan sägas, ett årtusende. Och detta årtusende, vad betyder det? Kina och Indien återkommer som starka och ledande ekonomiska stormakter före slutet av detta århundrade. Det var verkligheten i världen före Columbus stora upptäcktsresor. Det är vad som kommer. Vilka följderna kommer att bli kan vi bara gissa. Men en av följderna är att amerikanerna anpassar sig med en långsiktig strategi. De skiftar mot den indopacifiska regionen, vilket är helt – jag kan inte annat än hålla med dem, vet du. Frågan är hur det kommer att gå och hur vi ska förbereda oss, och så vidare. Det här är, som ni vet, en mer teknisk fråga. Den andra transformationen som hör ihop med det är det jag kallar för "100-års-transformationen": transformationen av det kollektiva försvarets natur i Europa. Från början, vet du, var NATO en transatlantisk kollektiv försvar av Europa. Nu med NATO 3.0, där det primära ansvaret för Europas försvar ligger på Europa, innebär det att denna transatlantiska kollektiva försvar av Europa rör sig mot ett europeiskt kollektivt försvar av Europa.

[08:58:33] Speaker 1 [EN]
Naturligtvis kommer USA att fortsätta att ge kärnvapenbeskydd, det vet ni också, men vi måste förstå att vi rör oss mot den här situationen. Och vi kan kalla det vad vi vill, liksom, det europeiska NATO-pillret och så vidare, liksom. Men det kommer också att kräva av oss att vi förstår hur vi måste omvandla vårt institutionella förhållningssätt till försvarsfrågor på den europeiska kontinenten. Och här har jag en mycket enkel sanning: jag upprepar det alltid, det handlar inte om att vara emot Nato. Nato kommer att omvandla sig självt, vet ni, till något mycket mer europeiskt på den europeiska kontinenten. Och jag säger alltid: Nato är en militär makt. Europeiska unionen är en ekonomisk stormakt. Det är vår arbetsfördelning. Och sedan uppstår frågan hur vi ska använda denna europeiska ekonomiska makt för att utveckla vår försvarsförmåga. Det kommer att bestå. Men också för att bygga upp denna europeiska, låt oss säga, NATO-pelare måste vi verkligen förstå det som kommissionsordföranden har upprepat flera gånger, bland annat under det senaste tillståndet för unionen-talet. Vi alla har hört, ni vet, den här meningen om Europeiska säkerhetsrådet. Men innan dess sa hon: titta, de doktriner, institutioner och beslutsprocesser som vi skapade under fredstid och som bygger på konsensus och så vidare, de är inte längre lämpade för syftet i dessa, ni vet, tider av ny världsordning eller ny världsordningens oordning. Det här är alltså verkligheten. Det innebär att vi måste fundera mycket djupt. Hur vi sedan bättre kan organisera oss ur ett institutionellt perspektiv. Och det är här frågan kommer in: alltså, har våra institutioner som vi har, som de europeiska, alltså, Europeiska unionens försvarsråd, 207, alltså, och så vidare. Uppfyller de sitt syfte? Enligt min mening borde vi verkligen kunna leta efter något bättre organiserat med två huvudsakliga mål. Om vi européer tar ansvar för det europeiska försvaret måste vi besvara frågan hur – vet ni – vi kan bygga upp en geografisk bas. mycket starkare för en sådan europeisk försvar bör det inte bara vara medlemsstaterna i Europeiska unionen, vi har å ena sidan

[09:00:56] Speaker 1 [EN]
vi har Storbritannien, vi har Norge, som är medlemmar i Nato men inte i EU, och vi har Ukraina, som varken är medlem i Nato eller EU. Okej, Nato är verkligen inte tydligt när Ukraina kommer att kunna gå med, EU-medlemskapet är kanske lite tydligare men det kommer att ta tid. Och vi behöver den stridserfarna erfarenheten från Ukraina nu, inte om tio år, utan nu. Därför måste vi också se på hur vi kan göra det. Det är därför jag talar om en europeisk försvarsunion, som skulle kunna vara, vet du, någon form av nytt ramverk för alla på lika villkor, dit alla som vill kan ansluta sig och tillsammans bygga en bredare geografisk bas för vår beredskap. För det andra måste vi också se hur vi kan göra vårt institutionella ramverk mycket mer effektivt, för 27 är bra, men det är varken det mest effektiva eller enkelt, nej, det är inte enkelt. Därför föreslår jag att vi återgår till de idéer som ursprungligen föreslogs av Emmanuel Macron och Angela Merkel 2018 för att vi ska få det som vi kallade den europeiska säkerhetsrådet. På ett sätt som liknar det vi har nu med formatet E5, E5 plus de stora länderna, länder med starka försvarsförmågor och stark, vet ni, försvarsindustriell kapacitet, borde samlas här. Det kan vara roterande medlemmar från olika länder. regioner, vet du, för att uppnå en mycket bättre geografisk balans, men de bör ge stora svar på stora frågor. Det är min åsikt och sedan, vet du, kommer alla att ha möjlighet att följa med.

[09:02:54] Speaker 2 [EN]
Det är precis det vi alltid letar efter. Ibland finns det stora svar på små frågor och tvärtom. Men jag har en stor fråga till kommissionären och jag har träffat er tidigare innan ni blev försvarskommissionär men en av de första frågorna jag ställde till er som försvarsminister var: vad gör ni om EU hamnar i krig? Vet ni, jag vet precis vad jag kommer att göra om Sverige hamnar i krig – det finns rutiner, det finns handlingar, vet ni. Ska vi också förbereda EU för krig och vad skulle hända om en medlemsstat blev angripen? Och här syftar jag också på ministerns rapport, som jag anser vara mycket viktig och som stärker motståndskraften, eftersom vi om vi vill använda de resurser som finns inom EU och EU har viktiga resurser även vid krig som behöver integreras i NATOs gemensamma försvarsplanering. Så jag tycker att vi för att öka medvetenheten bör ta itu med dessa frågor och vilken roll EU bör ha vid ett väpnat angrepp. Och det handlar inte bara om Artikel 42.7 och 222, utan det finns också – och jag tycker att det finns också intressanta saker när det gäller säkerhetsprotokollet för hybridhot. EU har framför allt den förtjänsten att arbeta med såväl inre som yttre säkerhet. Men det här är frågor som vi måste ta itu med. Även på ett integrerat sätt eftersom vi redan har gjort en del planering och tagit fram vissa scenarier. Och om det inte planeras i förväg kommer de här resurserna inte att fungera i krigstid eftersom de då kommer att ses som alltför byråkratiskt tungrodda.

[09:04:23] Speaker 1 [EN]
Och det är ett av de viktiga budskapen från ministerrapporten att öva på dessa och också, antar jag, logiken bakom det så kallade säkerhetsprotokollet som skapar den här strukturen för att hantera vissa situationer. Vilket bra fråga, herr minister, och återigen, ni vet, och det här är till nästa år, jag kanske sade att det var mycket intressant att se godkännandet av promenadprogrammet för nästa år. Vad kommissionen kommer att göra i försvarsfrågor och precis, ni vet, både detta säkerhetsprotokoll och Artikel 427, ja, för det står på dagordningen att göra den här artikeln verkligt operativ, som ministerns rapportör bad om, och vi måste förstå att Artikel 427 handlar om ömsesidigt stöd genom alla medel. Vanligtvis tittar alla bara på militära medel, vilket förstås i militära termer är lite mer komplicerat, hur man kombinerar med Nato. Naturligtvis finns det Cypern, Österrike, öar som inte är medlemmar i Nato och de tittar bara på Artikel 427. Men enligt min mening är det viktigaste för oss att förstå att om vi drabbas av en stor kris, en krigskris, så kommer det inte bara att vara en kris. militära, där NATO naturligtvis har svaren, planer enligt artikel 5, militära planer och så vidare. Det kommer att bli den största krisen inom alla olika områden: en ekonomisk kris, en social kris, en humanitär kris. Och här har Europeiska unionen en hel rad etablerade instrument som skulle vara till stor hjälp för medlemsstater som drabbas av den här aggressionen. Därför måste vi se det här ur det perspektivet: hur vi synkroniserar alla dessa mekanismer, hur vi gör dem mycket lättare att aktivera, mycket mer tillgängliga, hur vi sätter igång dem och sedan ha någon form av spelplan som premiärministrarna kan ha på bordet. När du drabbas av krisen kan du mycket snabbt se vilken typ av hjälp du kan få både från grannländerna och från EU:s institutioner, vilket kan vara till stor hjälp vid koordineringen.

[09:06:40] Speaker 1 [EN]
För jag, sedan jag hade den här erfarenheten som statsminister, började jag se saker genom mina egna ögon, vet du, så vad skulle hända, vet du, vad skulle du göra som statsminister om du drabbades av en kris? Och då kom jag fram till en mycket enkel slutsats: jag skulle vara mycket glad om jag kunde ringa någon i Europeiska kommissionen eller institutionerna och be om hjälp för att organisera det här ömsesidiga stödet, inte att jag som statsminister själv skulle ringa till mig, vet du, svensk, eller ringa till dig, vet du, men jag skulle verkligen vara mycket glad om det fanns någon sorts etablerat nätverk, etablerat system som skulle sättas igång och fungera. Så det är det jag ser som ett riktigt stort behov och till exempel just nu arbetar vi med vår prioritet, som för tillfället är militär rörlighet.

[09:07:32] Speaker 2 [EN]
Ja. När jag tittar på det här, när jag granskade det närmare, ja, jag hade redan förstått det när vi diskuterade den här militära mobiliteten – att jag hade en alldeles för förenklad syn på vad militär mobilitet innebär. Nåväl, vi måste lösa frågorna kring det vi kallar för militär Schengen: hur vi löser de här problemen med tillstånd vid gränserna – det är en juridisk fråga. Sedan måste vi hitta pengar för att investera i infrastruktur, vet du, vägar, järnvägar och så vidare, det är redan välkänt. Men först nu börjar jag förstå att man kan ha tillstånd, man kan ha vägar och broar, men framför allt kan man ha en brist på transportmedel – och det är en realitet just nu. Och för det andra, även om vi har tillräckligt med transportmedel, måste vi koordinera alla dessa rörelser. Vi måste först förstå att NATOs planer innebär att förflytta 100 000 soldater till frontlinjen på 10 dagar – 10 dagar, 100 000 soldater. Jag har frågat NATOs experter: om du vill förflytta en brigad på 5 000 soldater till frontlinjen och använder vägarna, så kommer kolonnen av lastbilar – med nos mot nos – att vara 12 kilometer lång. En brigad på 1 100 soldater från NATOs första echelon motsvarar 20 brigader, så det är bara enkel matematik. Det är en väldigt lång kolonn, ja. En brigad motsvarar ungefär 4 000 containrar, så brukar vi räkna grovt. Vi pratar nog för mycket nu, men jag kommer antagligen också att ansluta mig till er i Kiruna, vid vår rymdhamn, men jag vill bara klargöra att om en medlemsstat eller en allierad utsätts för ett väpnat angrepp och NATO måste ingripa enligt artikel 5 och NATOs försvarsplaner, så är det vårt första svar. Men, som kommissionären sa, EU har också en mycket viktig roll inom många andra områden – diplomatiskt, finansiellt och så vidare. Och vi lär oss dessa hårda läxor, också i Ukraina, där EU spelar en mycket viktig roll.

[09:09:53] Speaker 2 [EN]
viktig roll, så jag ville bara klargöra det, jag hade redan sagt att jag ville svara på frågor från publiken, men jag tror att ministern hade rätt: vi var lite för pratsamma och kanske inte tillräckligt strikta med tiden och ämnena var kanske för viktiga och för omfattande, så… men jag insåg att ni har en transport och ni måste åka. Så med det vill jag bara säga ett stort tack till er och jag tror att ni har ställt många frågor som vi förhoppningsvis kan hjälpa till att lösa med vår intellektuella „big bang“ idag. Tack så mycket. Okej, tack så mycket, tack. Tack så mycket. Okej, vi springer här och nu ska vi hämta mikrofonen. Och nu fortsätter jag.